Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig «rrndAlor, kau tilbUad oek hemlif, som i tia korthet
Ar sardeles liflig och allaade:
”Forst koaao de aa till Lognås: som utarrenderades af
WtlUader. Dea tarfligc, aaeo trefliga da ko b to a stod på
trappan och belsade artigt. Grioden Öppaades af haat gossar«
som an voro hemma från Linköpings skola: men de resaode
bealöto att deaoa gång ej titta opp har.
Di tog deo hyggliga Jakobson ånyo af sig mössan oeb
böjde bofvodet framåt till afsked. Wallaoder svarade bårpi
från bistryggen ocb fortsatte sio vag. 1 detta ögoabliek
erfor jordherren en fröjd vid tanken på att han iter beslatat
att ej störta denne man, sisom imnadt var i fjol. Han
(Jakobson) stod der på trappan så plastisk i qvällen: sona
arrendatorn framför envåldsberren. Det gör dock godt i
själen, stt bafva någongång gjort sig en medbroder i köttet
verkligt förbanden. Men se, bar ban bockar sig der p&
trappan i min inbillning Anna! Det ar slafveo, som tackar
för att han får lefva; att ban med sina binders arbete och
sitt anletes svett får nr jorden draga den njugga niring, som
rAddar honom från att dö — ocb vid vafstoleo i salen sitter
en mor: hans maka: de små Linköpings-piltarnes ömhjertade
moder, ocb sträfvar och strAfvar för deras bildning och deras
framtid. Också bon glades, ty hon hoppas. Nya kinslor
nppröra modershjertat: tårar vilja brista fram, men kanna ej.
Barnen leka, okunniga om den helvetes verid, i hvilken de
Aro; der man spelar om deras sjilar med tärningar”. . • •
Hvad man med skil kunde anmärka mot denna och
dylika målningar af Hr B:s penna, är den starka skugga, som
gör så val taflans för- som bakgrund dystert mörka. Hr B.
ser uppenbarligen sakorna alltför mycket i svart. . . . Men
verlden Ar ej så ful, som vi benne ”mystigt afmåla”, sjunger
den svenske Anakreon.
Vi bafva nu gifvit läsaren prof af förf:s åsigter i ett och
annat samt hans sitt att framställa dem. Det återstår nu att
visa hans stil ocb tankegång, sådana de Aro, då ban helt
enkelt berättar eller reflekterar öfver mindre djuptAnkta eller
likgiltiga ting. Det är i alla fall ej för tidigt att i våra
läsares bekantskap införa bokens hufvudperson, Clara, — som
redan i berättelsens början har att välja mellan tvenne friare«
■— och hennes far, kamrer Winqvist, Svedenborgarn. Se här
ett litet stycke om dem:
”Hon gick till hälften afklädd ocb talade följande.
Om jag rent ut säger Mellander i morgon, att jag ej
•Iskar honom, så gör jag kanske ej rätt; ja kan jag ej heller
gifva, efter Wallander nu redan så godt som fått det; icke
heller tycker jag mig kunna rentaf affärda honom, efter han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
