Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A 73
Lag kar uli uppställningen följt en rnclhod, livilken till
någon del är skiljaktig från den, hvilken man påträffar uti
föregående Lagboks-edilioner.” Methoden, kvarmed Ur
Lunde-qvist i sin första upplaga, 1857, gjorde början, år den, att
under hvarje paragraf i lagtexten äro med finare tryck
anförda, oftast i kort sammandrag, stundom äfven utförligt, de
sednare än Lagen utkomna Författningar, som röra i
paragrafen förekommande ämnen och alltså dels ändra, dels
utvidga och förklara dess innehåll, dels stadga något alldeles
nytt. Dc större Förordningar, som ej lämpligen kunnat
sön-derstyckas under paragraferna, äro efteråt i ett särskildt
bi-hang tryckta in extenso. Dessutom finnas Företalen till
Lagen, Domare-Reglorna, Register och Innehållsförteckningar.
Ref. vill, i korthet och jemförande, betrakta dessa olika
af-delningar i de tre upplagorna.
Hr Tburgren afviker från de tvennc andra, och så vidt
ref. erinrar sig, äfven från alla hittillsvarande utgifvare af
lagtexten, deruti, att han förändrat det ursprungliga
stafnings-sättet och gamla språkformer till sådana, som han
förmodligen anser nu för den riktiga och gängse. Denna förändring
håller ref. visserligen icke värd mycken uppmärksamhet, men
efter Hr Th. ansett det löna mödan att göra den, vill ref.
derom yttra några ord. Hr Th. rättfärdigar sitt förfarande
på följande sött: ”Om man utgår ifrån den synpunkten att
Lagen bör vara en Lag för folket, och icke endast för
embetsmannen och språkforskaren, följer ock deraf otvunget att
den samma bör vara affattad på ett språk, som harmonierar
med nutidens bildning, men icke med förgångna slägtens. Och
då härtill kommer, att det ingalunda är en föråldrad
ortografi, som bör utgöra rättesnöret för domarens förfarande,
utan den riktiga uppfattningen och säkra tillämpningen af
Lagens grund ocb mening, så synes det i sjelfva verket ligga
föga vigt derpå, om han härstädes får läsa orden: skeppund,
köping, det, köper, stjäl m. m. i stället för skieppuod,
kiö-ping, thet, kiöper, sliäl, ett stafningssält, som domaren för
öfrigt aldrig frågar efter.” Hr Th. erkänner alltså sjelf att
på förändringen ligger föga vigt. Dess företagande har Hr
Th., så vidt ref. kunnat förstå hans något oklara
framställning, rättfärdigat genom tvennc skäl, ett positift och ett
ne-gatift. Det förra är alt lagen bör vara en bok för folket,
det sednare, att förändringen ej bör hindras af något
afseen-de à domaren, emedan denne för annat ändamål begagnar
lagen, än för dess ortografi. Om det positiva skälet finnes
oriktigt, förfaller naturligtvis det negativa af sig sjelft. Och
ref. kan ej finna, alt lagen genom denna förändring blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
