Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera en lag för folket, an den var förut. Derifrån hafva icke
dess stafningssätt och ordformer kunnat hindra den. Om
någon år 8& obildad eller enfaldig, att han af dem skulle
förvillas, att han ej lika väl först&r orden kiöper, stiäl, hemliga
m. fl., som köper, stjäl, hemligen, så år det sannerligen ej
lönt, alt han befattar sig med lagens läsning; den lår, stafvad
på det ena eller andra viset, med fildre eller nyare
ordböjningar, för honom blifva lika otillgänglig. Vår lagstiftning
har också aldrig vid stafningssättet fästat någon vigt. 1794
års text företer sjelf många exempel härpå, och då man
sedermera i texten infört nya stadganden, har man nästan
alltid följt det skrifsätt, som för tillfället kunnat vara
gängse. 1 detta hänseende är alltså den nu gällande
lagtexten temligen brokig. Men den bar icke heller genom Hr
Thurgrens åtgärder blifvit mycket bättre. Hr Th. har råkat
ut för många svårigheter, samt äfven utan sådana varit
in-konseqvent. Man behöfver blott genomläsa första sidan af
hans lagbok för att finna bevis härpå. Man läser der hafver,
nämndt (supinum), faderfader, moderfader, ehuru nuvarande
språkbruk väl bjuder att skrifva har, nämt, farfar, morfar.
Hr Th. bibehåller der i tredje personen pluralis
imperativformen på -n (— ”och tagen de faderfaders, eller
moderfaders råd dertiir —). Oaktadt Kongl. Forordn, d. 19 Maj
1845 begagnat denna form, måste man väl dock medgifva,
att den nu mera är obruklig. Troligtvis var den det redan
då Lagen utgafs, ty den nu brukliga, utan -n, nyttjas der
ofta nog, t. ex. ÄB. II: 2, MB. VI: 2, XXIV: 10, LVI: 1,
UB. IX: I, HB. VI: 2, X: 2 m. fl. ställen. Såsom pr of på
andra af Hr Th. bibehållna archaismer kunna anföras androm,
UB. V:4; fjerdung, HÖ. X: 7 ; gänga, UB. VI: 2, efter thy,
UB. IV: 3, 9, förthy, UB. VIII: 1, ni. m. Men medgifvas
måste ock, alt Hr Th. icke anfört konseqvensen såsom skäl
för sina ändringar, och han har kanske icke hyst något
anspråk derpå. Ref. kan alltså på intet vis finna Hr Tb:s
förändring gagnelig. Han år snarare böjd att ogilla den, ej
allenast emedan den är gagnlös, utan äfven af mera positiva skäl.
Han anser nemligen vårt stafningssätt så förbistradt och
verkligen oförbätterligt, att man bäst kommer ifrån saken genom
alt deråt lemna så liten uppmärksamhet som möjligt. Det är
vissa saker, som man genom vidröring förvärrar. Vidare tror
ref. sig ock hafva märkt, att den gamla, ovanliga formen af
laghuden ofta bidrager att ordagrannt fästa dem i minnet.
Denna lilla fördel försvinner genom Hr Tir.s onödiga polyr.
Vid ändringar af Lagen har vår lagstiftning gått tillväga
på trenne sätt. Antingen har den uttryckligen förcskrifvit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
