Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fcei
Itoligtvis bär hända många läsare, nemligen att tilldragas och
fängslas af de dramatiska skildringar, hvartill Thorilds
kämpa-lif gifver ständiga anledningar, men deremot finna sig i mer
eller mindre grad bortkomne i den lika förträffliga, i sig sjelf
klara, men till följd af ämnets abstraktare natur ej så
lättfattliga framställningen af Archimetrin; men denna af ämnenas
egen natur sig härledande olikhet måste läsaren sjelf jetnna
derigenom, att han anlitar sin ansträngning jemnt upp i
förhållande till ämnets svårighet. — En så mycket som möjligt
ar sammanträngd exposée skall bäst visa, hvilken rikedom af
vetvärda och intressanta saker detta arbete erbjuder.
Förf. ställer redan från början sin älskling i en sann
och upphöjd dag, då han inledände (4:de del. sid. 7) nämner,
att Thorild var den ende ”bland då lefvande svenske
författare, som med hänryckning uppfattade den Ehrensvärdska
konstläran och helsade henne med ett offentligt aktningsbevis,
äfvensom han ock först bland Sveriges snillen vågade nämna
Svedenborg med vördnad, och i en särskildt deråt egnad
skrift framställa grundbegreppen af bans theosofi.” ”Men åt
honom allena förbehölls ock det krigiska kall, att i öppen
fejd uppträda mot de åsigter; som beberrskade hans samtid.
Onekligen ägde dessa sin gemensamma grund i en alltför
ensidigt ifrån Frankrike hämtad bildning; hvars oarter syntes
honom, oaktadt dess hufvudmäns lika onekliga talenter, vara
på väg att kufva den anborna svenska sinnes-högheten under
ett välde af ytlig förståndighet, småaktig qvickhet, täck
lättfärdighet; sminkad moral och en skrifkonst, i vers och prosa
lika tom som grittrande, lika tom som glattadt felfri. Han
befarade en allmän andans träldom, som skulle, spridande
éig frått vitterheten till äfven hvarje annan medborgerlighet,
allt längre och längre bortföra från det verkliga i saker, det
manliga, det egendomliga, det sjelfständiga i tänkesätt och
handlingar. Naturens sanning! Snillets frihet! det högsta
éf Känsla och högsta af Förstånd! så ljudade hans lösen;
och med detta fältrop samlade sig en icke ringa här under
hans fanor. Han sökte rigta dess håg företrädesvis på det i
snille och skönhet Nya, Starka, Dristiga.” ”Derför fostrade
han Lidner (så långt denne lät sig fostras); derför såg man
samme gransknings-lagstiftare, som öfver alla skalder
upphöjde Ossian; Shakespeare, Young och Klopstock, prisa
jem-väl Bellman och Hallman med en aktning; som i den tiden,
då dessa bägge ännu gällde för något föga bättre än ett
par qvicka Hanswurstar, var oerhörd. Med honom — och,
till en betydlig del, genom honom — upplåter sig derför
nu en helt annan sida, än den hittills betraktade, af Gustaf
Fa*v, IX. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
