Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Litteratur-Öfversigt - [1] Geijer, Erik Gustaf. Samlade Skrifter. Förra afdelningen. Första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA
studiet och dess historia, i följd af undervisningens oskiljak-
tiga samband med bildningens gång, alltmer utbredde sig öf-
ver det vidsträckta fält, som öppnade sig i den europeiska
kulturens rika områden. Det är derföre med skäl som utgif-
varen har åt detta arbete gifvit en förändrad titel: om den
europeiska odlingens hufvudskiften. = Såsom rika tatlor fram-
ställa sig dessa skiften, ett efter annat, för läsarens blick,
fängslande, äfven der ämnet ingår på bekantare fält, genom
framställningens öfverraskande nyhet och behag. Detta arbete
har för öfrigt också deri en likhet med det föregående, att
det icke är fulländadt. Ett sjukdomsfall hindrade Geijer att
afsluta dessa framställningar, hvilka skulle blifva hans sista
vid det universitet, som hans genius så länge lyst och lifvat;
och så blef äfven detta verk, hvad så mången nordisk för-
fattares lifsarbete är — ett fragment:
Vi hafva i korthet redogjort för innehållet af denuå för-
sta del. När man sålunda ser, som i ett förnyadt skick, G:s
arbeten, ordnande sig till ett helt, framträda för allmänhetens
blickar. är det som hans egen gestalt. i all sin ödmjuka stolt-
het, skulle än en gång falkas det fädernesland han så högt
älskat, för att för alltid gömmas i dess minne.
Men skulle det vara endast ett minne, som vid del fä
ster sig? Månne icke en stor författares verksamhet, mera
än någon annan, innehåller och bådar en framtid? Är icke
hans namn äfven ett banér, omkring hvilket stridsmännen för
bildningens sak samla sig? Oss har det förefallit som om det
oförgängliga intrycket af Geijers författareskap vore just en så-
dan kärna för framtiden och som den hufvudsakligen innefat-
tade tvenne sanningar, värdiga att för alltid inristas på den
svenska litteraturens sköldemärke. i
Den ena är, att det, hvarigenom en författare starkast
ingriper och mest välgörande verkar, är icke hans snillekraft,
utan hans personlighet i den trohet, med hvilken han tjenar
sitt föremål, och den kärlek han egnar åt sitt arbete: med
ett ord, att menniskan är det förnämsta hos författaren. Hos
Geijer visädes sig detta starkare än bos de flesta. Hvad som
hos ”bonom hänförde, var aldrig endast tankens eld eller
uppfinningens skönhet, utan främst det hela af hans varma
personlighet.
Den andra vore den, att för hvarje litteratur och isyn-
nerhet för vår, ingenting är vigtigare än dess fosterländska
sjelfständighet. Såsom häfdeforskare äfven särskildt kallad att
intränga i sitt lands och sitt folks egendomliga skaplynne, var
Geijers författareskap framförallt svenskt. Och om äfven, i
den menskliga odlingens konstfulla utvecklingsgång, ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
