Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Litteratur-Öfversigt - [1] Geijer, Erik Gustaf. Samlade Skrifter. Förra afdelningen. Första bandet - [2] Thomander. Predikningar öfver alla årets Sön- och Högtidsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
starkt sammanhang binder hvarje ny uppträdande gestalt vid
de föregående, att en litteratur i sin begynnelse måste stödja
sig vid någon annan tidigare utvecklad, så är likväl en na-
tions sjelfständighet först då i ädlaste mening försäkrad, när
den ur inhemska källor hemtar näringen för sitt inre lif och
litteraturen bygger sina skapelser på en rent nationel grund.
Att i alla riktningar eröfra och befästa denna sjelfständighet
och utveckla den till en egen form af den europeiska bildnin-
gen, det är den svenska litteraturens framtida uppgift. ca
[2] Predikningar öfver alla årets Sön- och Högtids-
dagars Evangelier af Joh. Henr. Thomander. Jemte
ett bihang: Böndagspredikningar. Två delar. Stock-
holm, L. ji Hjerta, 1849. (Hvardera delen 2 Rdr 32 sk. b:ko).
- Det är en ofta upprepad anmärkning, att Sveriges theo-
logiska litteratur, då den varit af mera värde och betydenhet,
har mestadelen varit predikolitteratur.
Men om detta varit den form, i hvilken religiös och sed-
lig sanniog och undervisning helst både meddelats och emot-
tagits, så hänvisar det på kyrkans höga ställning "och bety-
delse ibland svenska folket. Den form för undervisning och
uppbyggelse, som tillhörer kyrkans offentliga gudstjenst, är
ock den, hvilken hemläsningen har högst värderat; man har
önskat att i denna hafva en erinran om den gemensamma guds-
tjensten, och man bar velat äfven uti hemmet i läraren Re
äöndervisaren till salighet se en kyrkans preste 0
DE Som demos tsdessa predikosamlingar bafvå ock varit
prester; äfven i utvärtes kallelse. Så innerligt har då theolo-
gisk bildning varit förbunden med kyrklig bildning, att den
enas sakförare ock varit den andras: den förre bar belst talat
den senares språk, och helst varit hörd då han detta talat.
Hvad forskningen sökt och funnit af sanning har funnit en för
liten allmänhet inom landet; när det velat framträda i lärdo-
mens rustning, men förnit många uppmärksamma öron och
sinnen, när det framstått i den kyrkliga "predikanténs drägt. S
Predikolitteraturen är ock en af svensk odlings glans-
punkter. Store mästare hafva riktat den, knappast uppbunnel,
icke öfverträffade af hvad kyrkan i ändra länder kunnat fram-
bringa. "På deras alster skall den i vissa fall lumpna jagt,
som i likt och olikt vill uppspåra utländska anor för allt bvad
syensk man kunnat tänka, dikta och yttra, förgäfves använda
sitt väderkorn. :
Naturligtvis räkna vi icke till den litteratur, som utgör
" Vår kyrkas och dermed vårt fäderneslands ära, de öfvernog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
