Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Litteratur-Öfversigt - [2] Thomander. Predikningar öfver alla årets Sön- och Högtidsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
många samlingar, byrilka en för sig sjelf obekant medelmåtta
eller - ohetänksamma -sterbhusintressen lemnat i allmänhetens
händer. Men när till de stora föregångarne sluter sig en
man, på hvilken man bar rätt att göra så stora anspråk som
på Hr Th., så) frågar man med spänd uppmärksamhet, huru
nära ban. slutit sig till den krets, inom hvilken sednast (vi
dömma dock härmed icke de nyaste) den oförgätlige Franzén
inträdde. ER
Vi lemna härvid utan afseende den måttstock på prediko-
konst. som skulle bestämma dessa predikningars värde, såsom
sute vi bland hans åbörare i kyrkan. Vi fråga blott hvad
värde de ega såsom kristlig andakts- och undervisningsbok.
Stora naturliga gåfvor och ett för Guds rikes sak öfvadt
sinne kunna ej annat än höja dessa predikningar till rang
nära intill de främsta vår kyrka i skrift förvarar. De hvila på
grunden af vår kyrkas bekännelse, och skildra de stvider och
fröjder, som tillböra troslifvet i Kristo, detta af Guds ord i
den heliga skrift närda troslif, i hvilket barnet genom döpel-
sen inympas. (1, 154), hvilket omfattar bonom, som ”i det
nya förbundets måltid är sjelf tillstädes med sin lekamen och
sitt blod” (1, 594); det friska troslif, som icke inskränker
sig till att blott ”bevisa sin tro med sina skröpligheter, af
idel farhåga för den sjelfrättfärdigheten att bevisa sin tro med
sina gerningar” (1, 226). Att förf. mindre än det kristliga
lifvets tvosförfarenhet gör till föremål för sina betraktelser
detta lifs grund i den treeniga Gudens väsende och egenska-
per, har han gemensamt med den nyare tidens vanliga be-
traktelsesält.
Vi kunna likväl icke tillerkänna denna predikosamling
företräde framför de mäns, hvilkas mästareskap vår kyrka er-
känt och erkänner. Det är något deri, som synes oss hafva
stannat under det högsta. Dit räkna vi en viss obestämdhet,
i hvilken förf:s sätt att uttrycka sig stundom håller kyrkans
vigtigaste bekännelseläror. Det är väl sannt; att bär äro
predikningar, icke en lärobok; men den kyrka, som fostrats
af Nohrborgs och Schartsus m. fl. skrifter, tillfredsställes ej
af basunens ovissa röst, önskar äfven i den predikan, som ta-
las ur församlingens hjerta, höra bekännelsens bestämda språk.
Dit räkna vi ännu mera ett i förf:s stil framträdande, vi må-
ste kalla det ynglingsöfvermod, der han i vågade tankegångar,
ordvändningar och uttryck, öfverraskar, spänner uppmärksam-
beten, ja ofta äfven oron för hvad som skall följa. Oss sy-
nes, som stördes derigenom det lugna allvaret hos läraren,
som icke talar fattad af. omedelbar ingifvelse, utan med öd-
mjukhetens lugn och lärjungens besinning tyder och förklarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
