Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Litteratur-Öfversigt - [13] Carlén, Emilie. Romanhjeltinnan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
känsliga hjerta kusin Jeans, verkligen ridderliga;- d. ä. ädla
uppförande såsom den skönas tillbedjare, gjort ett djupt in-
tryck, — äfven Blenda betraktar hennes kärlek, äfvensom
det intresse han förstått att väcka hos henne (genom sin my-
stifikation), såsom framkallad af en slags ”instinkt.”- Hon: vill
ingalunda. räkna honom detta till förtjenst, då hon i sitt sinne
öfvertänker alla hans moraliska förtjenster såsom älskare: det
var ju alltsammans så naturligt; ”ty det förutan hade hela
denna lilla roman icke funnits till” .., Nå, än sen? — denna
fråga undföll omedvetet en läsare,
Som sagdt, dessa ”grefvens” hemligheter utgöra alltmer
bokens egentliga intresse; och det lär ej nekas att detta
bandlingens moment är med skicklighet bebandladt.. Och då
kusinen, i avantscenen på Kongl. Theatern (dit han bjudit sina
damer), ”svär i denna allvarliga minut: jag är ingen förnäm
man!” — då tror man honom fullkomligt, blott ej Blenda
sjelf, som anser hans ord för en ”skickligt spelad komedi”,
till bennes pröfning. Sålunda har, redan innan ”kusin Jean”
presenterar sig som den verkliga kusin Johan, en redlig
galanteribandlare , läsaren nästan med visshet förutsett att
så var. -
Svårigheten vid alla dessa intrigvändningar och qui-pro-
quo har varit, alt klart och fast bålla bufvudkarakteren,
Blenda, i ögonsigte, att teckningen deraf ej måtte förryckas.
Förf. har dock, oaktadt synbara bemödanden, ej fullt lyckats
att lotsa förbi detta klippskär. Blendas kärlek till grefven,
till den förnäme mannen, som skulle kunna förverkliga alla
inbillningens skimrande luftslott, är visserligen motiverad af
”romanbjeltinnans” förvända uppfostran, men gör dock esom-
oftast den ädla karakteren något vacklande. "Ty i grunden
ädel är ju denna Blenda, så fullkomlig som alla ”roman-
hjeltipnor” och -— romanbjeltar: så väl till själens och hjer-
tats egenskaper som ock, ännu mer, till sitt yttre. Också
blifva alla karlar vid första anblicken förälskade i henne:
och då hennes kokelta och impertinenta kusin och svägerska
Henriette (gift med lärftkrambandlaren Patrik Thorman,
halfbror till kusin Johan) en gång för ”oskulden från landet”,
den lilla Blenda, räknar upp bennes älskare, befinnas de
vara icke mer eller mindre än sju till antalet.” Det bör dock.
tilläggas, att bland denna skara ej mer än tvenne voro verk- ’
ligen älskande älskare, nemligen, utom kusin Johan, som
också slutligen blir den lycklige maken, äfven baronen; och
man tycker verkligen, med den goda Blenda, att det är synd
m honom, då han får afslag på sitt öppna, ridderliga frieri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
