Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Litteratur-Öfversigt - [13] Carlén, Emilie. Romanhjeltinnan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41922
ASK i Sr ppen gates mellan
Pahr nan”, den af romanläsning och gen
svärmit ka lynne: något förkollrade fröken Blenda
;refven” ’, såsom han tills vidare kallas och anses;
manens hjelte. Slutet på denna dialog mellan vår romiällöska
fröken och honom, som sedan blir helnes tankars ständige
riddare, slutas så här: - ;
”Så mycket bättre! Ni kan helt enkelt föreställa er att
ni råkat en borgfröken från förra århundradet... Men se der
kommer ändtligen mamma nerpå gatan på andra Ssdan om torget.”
«> ”Farväl då, fröken: Agnes — Jag tror att detta var ett
modernt och omtyckt namn på den tiden?” -
; ”Hvyarför icke så gerna Bertha — det var lika omtyckt,
herr riddare af slutna bjelmen ..« alla riddare, som önskade
vara okända, nyttjade, som ni väl vet, detta skyddsmedel. -
— ”Olyckligtvis är jag ganska litet bevandrad i det gamla
ridderskapets lagar, men om jag ej alltför mycket misstager
mig, så uteslöt icke den omständigheten dem från täflan om
tornerets pris, och jag tror att de alltid hemligt eller öppet
förvarade något tecken af sin utsedda dams färger, en bhand-
ske, en bandros eller dylikt — ett mera skyddande palladium
än. både sköld och hjelm.”
Och. i det den unge främlingen ätlälade dessa ord, upp-
lyfte Han sin hand, i Tvilken någonting svart var inneslutet.
> Häpen föll Blendas blick: på hennes hvita krage — den
svarta bandrosen, som sammanhållit den, var försvunnen,
bortblåst.” Huru ridderligt, men tillika, med förlof sagdt,
buru . platt!!
Allt går ock i det följande ut på att göra ”grefven”, så
ridderlig och mystisk som möjligt; och läsaren har verkligen
svårt att gissa rätta förbållandet med denne förmente grefve,
”kusin Jean”, som han inför Blenda. och hennes öfverspända
mor, fru. Emerentia, hemlighetsfullt kallar sig. Det är ock
np: fikenbetens intresse ensamt, som fäster Särön vid boken
och dess mystifikationer; ett iotresse, som naturligtvis ej för-
minskas, då kusin Jean, ju närmare man kommer utet. allt
mera låter ana, att han är ingen grefve, ingen borgriddare,
utan helt simpelt en borgersman. Att denna nyfikenbet äfven
väckts hos våra romaneska damer, är naturligt; och den hög-
ädla fru Emerentia v. Häöhlen skulle väl vilja våga hela sin
galigbet derpå, att hennes älskade dotter skall, efter flera-
handa uppenbarelser och trollscener, slutligen bli en välbe-
stäld och bhögtförnäm grefvinna. Äfven Blenda, på hvilkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
