Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Litteratur-Öfversigt - [17] Bergs-Collegii Underdåniga Berättelse om Förhållandet med Bergshandteringen år 1847; [18] Commerce-Collegii Underdåniga Berättelse om Fabrikernas och Manufakturernas ställning år 1847; [19] Commerce-Collegii Underdåniga Berättelse om Sveriges Inrikes Sjöfart år 1847; [20] Commerce-Collegii Underdåniga Berättelse om Sveriges Utrikes Handel och Sjöfart år 1847; [21] Rawert. Konungariket Sveriges industriella tillstånd år 1847
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
vedleverans från närmaste socknar förtfarit ända till sednaste
tider. Det hade äfven under förra seklet uteslutande privile-
ier på svafvel- och vitrioltillverkning, men sedan dessa år
1766 upphört, har svafveltillverkning blifvit införd på flera
ställen. "Den steg år 1847 vid sex bruk ds Rö föreyp: 5
hyävaf Dylta blott hade 4191.
"Alun hörde ursprungligen, jemte vitriol, till PR
dökterda vid Dylta svafvelbruk. Det äldsta öch länge det
"enda egentliga alunverk är Andrarums i Skåne, anlagdt redan
1657. Först på 1720-talet gjordes försök med aluntillverk-
ning i Vestergötland, som bar outtömlig tillgång å alun-
skiffer,” "hvars brännbara egenskap likväl blef obegagnad till
dess att Rinman vid anläggningen af Latorps eller Garphytte
alunverk i Nerike år 1769 visat att alunskiffern var ett dug-
ligt brännmaterial. Då konjunkturerna en tid voro gynn-
såmma , blefvo ännu i början af detta århundråde ett par nya
verk anlagda: men de håfva sedan försämrats så, alt kronan
måste nedsätta sina anspråk på afrad till > procent. — Likväl
steg tillverkningen år 1847 till 9,400 filäanör, hvaraf 3000
vid Latorp, 4,875 vid Ölands alunverk och 1,854 vid Andrarum.
Vitriol tillverkades en tid till ett betydligt belopp vid
Dylta (2,000 skepp. årligen på 1630-talet)"), men sjönk snart
åter ned till 600, och sedan Dyltas privilegier upphört har
tillverkningen deraf blifvit införd så väl vid St. Kopparberget
(som år 1847 lemnade 767 skepp.), som vid ett par alun-
verk. Hela beloppet utgjorde 2,144 skepp.
Rödfärg är den tredje biprodukten vid Dylta svafvel-
verk, som år 1847 lemnade 2,633 tunnor, och tillverkas dess-
utom vid St. Kopparberget (1, 664 tunnor) samt vid alunver-
ken och flera smärre rödfärgsverk; Hela rikets produktion
uppgafs år 1847 till 8,504 tunnor.
Kobolt tillverkades numera endast vid Tunaberg i Sö-
dermanland och Wena i Nerike till ett belopp af 10,391
skålp. i medeltal för åren 1842—1847. - Det sednare verket
lemnade jemte ett Pär närbelägna 20 år förut 54,000 till
47,;000 skälp.
Blyertz tillverkades år 4847 endast inom Norbergs
socken till ett belopp af 229 skepp.
Kalk tillverkades till en okänd qvantitet i flera land-
skap, och till en del med alunskiffer såsom bränsle. Exporten
utgjorde sak öfver 56,000 tunnor.
") Enligt ett odateradt memörial från Presid. Frih. C. Bonde till
Rikskansleren A. Oxenstjerna i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
