Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Litteratur-Öfversigt - [22] Fältmarskalken Grefve Johan Christopher Toll. Biografisk teckning. Förra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
afreste i början af år 1782, återkom i början af det följande;
sedan ban besökt Spa och Aachen, så ock Paris, VWarschau
och Berlin. De bref; ban under resan tillskref konungen och
bvilka- biografen meddelat in extenso, äro i högsta måtto in:
tressanta, och detta ej blott i det närmaste ändamålet för
kans resa utan ock i andra hänseenden. Man ser att en af
dessa mystici, Baron Reuschenberg, adresserat sig till konun-
gen af: Sverige, och att Toll hade uppdrag att till denne
framföra ett konungens skriftliga svar och vidare ingå i munt-
liga underhandlingar. Det behöfver knapt anmärkas, att hvar-
ken nyssnämde mystiker eller GCagliostro eller någon af de
öfrige vise bestodo profvet vid Tolls skarpsynta forskningar.
Han yttrar em den förre, att han väl ej ville misstänka ho-
nom för uppsåtligt bedrägeri. ”IJan går, säger T., på graf-
vens brädd, synes icke kunna hafva begär i tiden; men sjelf
bedragen och egande en frapperad imugination "torde habila
bofvar hafva ansett honom för den skickligaste att bereda dem
en väg till E. K. Maj:ts frikostighet.” Om den sednare’ har
ban ännu sämre tankar, förklarande att ”några fullkomligen
verifierade omständigheter gifva mera anledning” att anse ho-
nom för en bedragare, än en experimenterad naturforskare.”
Med de pretenderade vise uti Paris säger han sig bafva gått
alldeles till slut och funnit dem ockuperade med idel galen-
skaper, hvarunder här och der äfven framlyst jesuitiska kon-
ster och intriger. - Slutligen förklarar han sig vilja i Köpen-
hamn besöka en beryktad mystiker, och om denne ej bättre
än de öfrige förmådde tillfredsställa honom, så återvände han
hem med den öfvertygelse, att all den föregifna visheten vore
blott dunst och irrlära, och att bäst vore att hålla sig
vid Bibeln. Under sitt korta vistande i Paris erfor Toll
den utmärktaste artighet af svenska Ambassadören, den så-
som skald så frejdade Grefve Creutz, hvilken dervid på en
gång ’tillfredsstälde sin naturliga humanitet och sin konungs
önskningar. Gustaf IIL hade nemligen uttryckligen rekommen-
derat Toll till Ambassadörens välvilliga uppmärksamhet, och
detta i ordalag alltför betecknande för att ej förtjena att an-
föras: ”Han är, heter det i konungens bref, en man, som
förenar ett sällsynt snille med en stor lärgirighet och lätthet
att fatta och genomtränga äfven de mest abstrakta och svå-
raste saker. Han har haft förnämsta andelen uti den i Chri-
stianstad började revolutionen för 40 år sedan. — — Jag bör
tillägga att med kanhända ännu större talanger än Sprengt-
porten bar han ingen af dennes olägenheter, och med samma
verksamma hufvud bvarken bans oro eller envishet.” — Un-
— dersökningarne i mystiken tillfredsställde emellertid så föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
