Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Litteratur-Öfversigt - [23] Perlan bland Dagar eller Hvilodagens Välsignelse för de arbetande klasserna. Prisskrift författad af en engelsk Arbetares Dotter. Med en lefnadsteckning af Författarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
vid "morgondagens gryning, Salas lige
Oftare finna vi oss halfrusiga af sinnliga tningar, utmattade
af själsmördande -plattheter, -uppblåsta eller kränkta i våra
små fåfängor. Men bär är ej stället att utförligare afhbandla
ett ämne, till hvilket det framdeles torde erbjudas. 088 an-
Jodie alt återkomma. 5
Men om den kristna hvilodagen ej är ämnad att ör
hå på själsmattande flärd, så får den dock lika litet vanhel-
gas af den menniskofientliga trumpenheten, som är en följd
af den religiösa sjelftillräcklighetens hjertlösa formalism. Om
det annars är en sanning, att kristendomen är kärlekens reli-
gion, så bör ock dess sabbat vara kärlekens och välviljans
högtidsdag, på hvilken vår tros gudomliga: stiftare böd oss
att icke rygga tillbaka för ett godt verk, icke tveka att
draga nästans oxe ur brunnen. Den sålunda fattade sabbaten
måste inom familjen på samma gång sammanföra dess med-
lemmar till gemensamma andaktsöfningar och förena deras
bjertan i en känsla, som den i yttre måtto jemnar de sociala
afstånden, medför full försoning af allt veckans groll och
insätter de underordnade i jembördighet med sina herre E
denna mening skulle söndagen vara en barnens och tjenarnes
högtidsdag, en kristnad Sabuinakhe. Vi hafva sett länder, der
tjenaren jckel allenast vågar på söndagens morgon följa sitt
herrskap i "templet, utan ock under dagens lopp tillåtes att
befriad från sina: tyngsta vanliga åligganden qvarstadna inom
den” ’busliga kretsen, hvars medlemmar med godhet och väl-
vilja värma hans hjerta och upplysa hans förstånd. Vi hafva
ej funnit att det allmänna vettet står lägre derigenom, eller
att tjenaren förnedras i sina egna ögon, eller alt berrskap-
ligheten förnärmoas i sin värdighet. Det framskridande rätts-
begreppet kan lösslita tjenaren från sitt busbondfolk endast
der det sednare ej eger någon Sa hågon Earleks hvarmed
= förmår att binda honom.
Hvad är trumpnare än sjelfviskbeten. äfven uirden det
frå lefnadsvettets mask, och hvad är gladare än konstlös
välvilja och menbickovänligbel: Häraf vill det synas oss, att
söndagen kan vara glad utan flärd och bullrande nöjen. Hvem
skulle kunna vara trumpen på en dag, då allas hjertan äro
öppnade för själsvärmande vänlighet Sch allas ansigten stråla
af välviljans leende, då äfven den fattige kan göra godt åt
sina likar? Den som tror att det behöfves rikedom för att
öra väl emot likar må läsa denna lilla bok, och dess sista
sköna blad (sidd. 82, 85) skola föra bonom på andra tankar.
Författarinnan har med sitt köns egendomliga skarpblick
insett omöjligheten att genom yttre regulationer upprätthålla
ill dess förrättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
