Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Litteratur-Öfversigt - [23] Perlan bland Dagar eller Hvilodagens Välsignelse för de arbetande klasserna. Prisskrift författad af en engelsk Arbetares Dotter. Med en lefnadsteckning af Författarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
kens ställning och öden om de hålla sabbaten i ära, skulle
vi vilja tillägga, ty blott i sådant fall ega de kraft, ungdom
och frihetsdrift. Det säkraste medlet att förslafva en nation
är att beröfva söndagen sin helgd, antingen genom att be-
tunga folken med förtryckande arbete eller genom att inleda
dem i de sinnliga njutningarnes hvirfvel. Också hafva det
gamla Europas despotiska styrelser ej försmått den sistovämda
utvägen, och ingifvit sina folk vanor, som öfverlefvat dessa
styrelser och under fria inrättningar ännu hålla dessa folk i
en moralisk träldom. Ett enda språkbruk kan ofta vara be=
tydelsefullt , och vi erinra oss ett exempel, som målande be-
tecknar olika nationers olika sätt att uppskatta fritimmarnes
värde. Den njutningslystne Fransmannen, vårt mönster och
vår själafrände, åtminstone i lättsinne, fördrifver en tid
som är honom besvärlig, då den allvarlige Britten sparsamt
utgifver den som ett högt mynt, för att derföre köpa njut-
ning eller förädling"). Men det är slafvens lott att känna
tidens tyngd, frihetens att känna dess värde. : SR
Huru förhåller det sig hos oss med hvilodagens välsig-
nelse? Svaret är nedslående, såsom det ofta blifvit gifvet af
"det egna medvetandet eller den främmande betraktaren. Vårt
intresse i den allmänna gudstjensten, när det finnes något,
beror alltför ofta på predikantens personlighet, om vi infinna
oss i templet, eller på stilens glans, prakt och bildrikedom
om vi i hemmet öppna en andaktsbok; för det omätliga sam-
ljudet , hvari bönen denna dag från alla kristna läppar tränger
sig till Skaparens thron, derföre hafva vi föga öra. Och
buru sällan se vi familjen i from och välvillig endrägt besöka
andaktens rum, och makar och barn knäböja vid hvarandras
sida. Infinna vi oss der, sker det snart sagdt i smyg och
liksom för att så behändigt som möjligt afbörda oss ett be-
svärligt skyldighetsbesök: så är åtminstone i städerna vanligen
"fallet. Men bar en gång middagstimman slagit, då är det
"andra intressen som få öfvertaget; ty i vårt land är söndagen
hufvudsakligen uppgifven åt sällskapslifvets förströelser eller
de offentliga nöjenas buller. 1 sällskapsverlden, ålminstone i
dess alldagligaste former, är det fåfängan och egoismen som
är förnämsta häfstången: vi bjuda för att bjudas, beundra
för att beundras och bära på läpparne våra älskvärdaste
leenden med ett hjerta fullt af oss sjelfva: eller vi låta våra
sinnen kittlas af raffinerade njutningar. Sällan återvända vi
på sabbatens afton till våra boningar med vidgadt hjerta,
"lugnadt sinne, renad håg och stärkta krafter, för att uppstå
= +) Vi mena uttrycken ”passer son temps?” och ”spend one’s time.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
