Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Litteratur-Öfversigt - [31] Törnrosens Bok eller Fria Fantastier, berättade på Jagtslottet hos Herr Hugo Löwenstjerna, Imperial-oktav-upplaga. Första och andra delen; [32] Almquist, C. J. L. Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor; [33] De Dödas Sagor. Med ett föregående bref om den Skandinaviska Nordens betydelse för Europas Fornhistoria. Af Författaren till Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
qvists’ sik Skvilken såsom bekant otgör Fukentlig hö
ståndsdel af imperial-upplagan. Det första att han har en
stor rikedom på sköna melodier; det andra, an af nyck
eller arbetsleda vräker bort dessa ädelstenar oslipade. Om
han batar harmonisk försköning, hvarföre då inalles gifva s sina
melodier en fattig och dålig harmoni, hvilken nödvändigt må-
ste vara sämre än ingen? Det ser nästan ut som ville han
göra sig lustig öfver dets som i den musikaliska konsten före-
trädesvis är det allmängiltiga elementet. För formella oriktig-
heter, såsom en orätt taktbeteckning och tongångar, om ej
absolut fula, åtminstone föga vackra, ”oegentliga upplösningar
och tördlösa ackorder, så att man ej vet om förf. menar dur
eller moll: — för sådant har man ej rätt att ställa honom
till ansvar, alldenstund han lägger vigt på att ej synas vara
en musikidkare i vanlig mening. Men väl har man god rätt
förehålla honom allt hvad som uppenbart stöter på ”pjoller,
och det är ganska mycket. Huru vidare denna författare, som
i sin sjelfkritik anger såsom sin egenhet att aldrig låna idéer;
och som verkligen mer än de flesta eger rikedom på nya och
friska tankar: buru ban kan nedlåta sig till ett så meningslöst
gyckel som att, utom andra reminisceneer, sätta bönen Gud
som bafver barnen kär! såsom text till ett motiv, som om vi
ej missminna oss är sjelfva den österrikiska folksången, det är
ett mysterium, som det ej lyster oss att försöka förklara;
ehuru det kanske icke vore svårt att i de talrika dominant-
sluten, der till och med basen emellanåt har inledningstonen,
i de melodiska brotten och allt annat ovanligt finna en mot-
svarighet mot hans kärlek för ovanliga namn och konstlade
uttryckssätt i sjelfva språket. Båda delarne kunde af enfal-
digt folk kallas för ett barnsligt renommisteri.
Medan vi tala om konsten, må det tillåtas oss att ännu
ett ögonblick vända oss tillbaka till vår författares åsigter af
bistorien. Vi träffa i brefvet framför De dödas sagor en hy-
pothes om Nordens äldsta bebyggande” af Celter eller Galler,
hvars hela behandling icke saknar sin stora märkvärdighet.
Geijer beskref såsom man vet blott den sista på änlinavi
ska halfön bosatta stammens öden: för det föregående sakna-
de han lost och lät det ligga orördt. Almqvist deremot lik-
som drifves af inneboende frändskap med den celtiska men-
niskogrenen att äfven i norden spåra denna märkvärdiga stams
öden, hvarom man ännu vet så litet, och han medför till
denna undersökning en rikedom af blixtrande fantasi och genom-
trängande skarpsinne, som vore värd att användas på säkrare
fotade förutsättningar. Dessa förutsättningar äro nemligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
