Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Litteratur-Öfversigt - [31] Törnrosens Bok eller Fria Fantastier, berättade på Jagtslottet hos Herr Hugo Löwenstjerna, Imperial-oktav-upplaga. Första och andra delen; [32] Almquist, C. J. L. Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor; [33] De Dödas Sagor. Med ett föregående bref om den Skandinaviska Nordens betydelse för Europas Fornhistoria. Af Författaren till Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
den ösa ur usla brunnar, skalle den lott vara desto mer be-
tänkt på att derinvid öppna dem klara och friska källor. Den
skulle med moderlig ömhet vårda industrien, såsom den puls-
åder hvari landets ädlaste safter cirkulera, och | å allt sätt
uppmuntra fliten, utom genom kränkning af andras flit. Den
skulle anse hvarje inskränkning af den enskilda företagsam-
heten, så vidt den ej förnärmar andras lika rätt, såsom ett
mord på friheten, jemförlig endast med den statsklokhet, som
åt Molochsbilden offrade de späda barnen till föreköminande
af en skadlig öfverbefolkning. Den skulle låta en hvar, en-
skild eller förening, hjelpa sig sjelf så länge han kunde, men
sedan också med kraft taga honom under armarne, och en-
dast brottslingen skulle vara hemfallen under en upptuktelse,
fruktansvärd i dess kärleksfulla stränghet. Men det kan vara
nog med dylika onyttiga drömmar. I afseende på Almqvists
åsigter i beslägtade ämnen, sådana de yttra sig i föreliggande
skrifter, vilja vi här blott göra en anmärkning, nemligen att
han talar nog hastigt, då han, visserligen ned närmaste af-
seende på konsten, men dock tillämpligt på hvarje utveck-
ling, fordrar att det föråldrade i institation eller tänkesätt
skall fredligt vika från skådeplatsen och godvilligt gifva rum
för det nya. Det gamla var en gång ungt, och uppträdde då
med vapen i hand på scenen; med vapen i hand skall det
också derifrån afträda, ty flykt utan svärdslag är feghet, och
mot feg fiende kan ju det unga aldrig få pröfva sin styrka
och ärligt förtjena sina riddarsporrar. Sjelf har författaren i
den mästerliga teckningen af de Löwenstjernska familjemedlem-
marnes inbördes förbållande visat oss, huru det åldriga kan vara
vördnadsbjudande när det viker och det unga ödmjukt när det
rycker fram. För att i detta ämne tala vidare på vårt bild-
språk, skulle man kunna säga, att det kristliga sinnet i det
offentliga lifvet borde inskränka sig till ett omsorgsfullt un-
danrödjande af de yttre hindren för samhällsträdets vextlighet,
hvilken det har att skydda, ej att reglera. Det gamla viss-
nar enligt naturens lag för den unga från roten påträngande
pånyttfödelsen, och den ohörbara kampen är på lif och död,
änskönt det fallande löfvet ej smädar den frambrytande uf
pen; den lefnadsfriska saften ej hånar den skrofliga, förtor-
kade barken.
> Vi hafva kastat en flyktig blick på Almqvist såsom skrift-
ställare. Om vi förgätit att skilja mellan konstnären och ve-
tenskapsidkaren, mellan skalden och den praktiska mannen,
så är detta illa nog: att förgäta sina distinktioner vittnar om
dåliga examönsetudier Men en distinktion hafva de bästa lär-
domar ej kunnat utplåna ur en objelplig natur, skillnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
