Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Litteratur-Öfversigt - [43] Adlersparre. 1809 års revolution och dess män, Tidstaflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kar väl detta vara förf:s allvar; och om så är, huru vill han
tillämpa sitt påstående på t. ex. den färskaste af revolutio-
nerne, Februarirevolutionen? Frankrike, på höjden af ett väl-
stånd och en makt, som aldrig förr i förening varit dess lott
och som det möjligen på sekler ej återvinner, var det i upp-
lTösningstillstånd? Och hvad har Februarirevolutionen ”sam-
manbundit ?” : Re
Med opartiskhet granskar förf. den olycklige Gustaf A-
dolfs styrelse, och sammanför i en lifligt tecknad skildring de
välbekanta dårskaper som kostade bonom kronan. Eburu
förut bekant med alla dessa drag af en redlös karakter och
en rubbad bjerna häpnar man dock, när man återfinner dem
här, men endast öfver en sak — att ej denne gengångare af
Erik XIV i försämrad upplaga långt förut störtades. Men så
stor är, eller åtminstone var, svenska folkets anhängighet till
monarkien och vördnaden för majestätet, att det säkerligen
ej gått an alt verkställa revolutionen ett år förut utan in-
bördes krig. Behöfligheten var likväl då till fullo gifven,
men blott för dem som på närmare håll skådade hvad som
föregick. Folket var då ännu, såsom alltid, rojalistiskt och
endast den i kojan som i palatset klart insedda vådan för
egen säkerhet kunde slita svenska bonden, svenska soldaten
från sin konung. Dock: Svensken är i grunden mer monar-
kist än rojalist; han ställer saken högre än personen, och
hade Carl egt någon enda af de egenskaper som höfvas herr-
skaren och hjelten, är det i alla fall ej osannolikt att stats-
hvälfningen kunnat ske långt tidigare än den nu ens blef på-
tänkt, till stor bålnad för landet och med ändå mindre kraft-
yttring än nu blef fallet; men han dugde beklagligen blott
till nödankare åt den monarkiska principen, och man uppsköt
i det längsta en manöver, vid hvilken han måste begagnas
om ej hela statsskeppet skulle stranda.
Förf. sammanfattar i en slutreflexion hela sin karakteri-
stik öfver Gustaf Adolf och yttrar: ”Man skulle kunna säga
att hans dygder såsom menniska blefvo orsaken till hans fel
såsom regent.” Häri kunna vi ej instämma, och det är inga-
lunda ens hos förf. någon naturlig slutföljd af den föregående
karakteristiken; oss synes som skulle de få men värderika
egenskaper Gustaf Adolf egde vara nästan gagneligare för re-
genten än för den enskilde.
Om ”förspelet” till revolutionen säger förf. ganska rik-
tigt: ”det är anmärkningsvärdt att ej någon af deltagarne upp-
fyllt skyldigheten att gifva allmänheten del deraf.” Ja i san-
ning, och förf. sjelf bar dervid så mystiska yttranden (s. 49)
som skulle han härom veta mer eller mindre än han gerna
vill omtala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
