Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Litteratur-Öfversigt - [43] Adlersparre. 1809 års revolution och dess män, Tidstaflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
än som passar för ett stycke i sådan anda: Talet om ”Dan-
marks. och Rysslands: regenter, som oupphörligt syftande
på :sina nationers upplysning .... ej skola ofreda ett folk,
som. har ; samma syftemål” kunde väl svårligen på Sveriges
folk; helst i den stunden, göra särdeles intryck, åtminstone
ej. något för proklamationen gynnsamt. Hotet mot Norge, i
fall det skulle våga begagna vestra arméens aflägsnande, är
en ohbetänksam fanfaronnad, som dessutom sticker sällsamt af
mot ie nyss anförda grannlåterna till: Danmark och Ryssland. ,
Några fraser utmärkas af en besynnerlig blandning utaf bor-
gerlig trivialitet och svulst t. ex. ”Vi räkva med full tillför-
sigt på hvarje militärisk befälhafvares nit att med oss med-
verka: att. med ljungeldens hastighet och styrka möta
ete.” . Nej! — förf. måste förlåta oss vår uppriktighet — men
det man skrifver med sitt ”bjertblod”, det andas aldrig en så-
dan enthusiasme å froid som denna proklamation. Se t. ex.
Döbelns afsked till finska arméen; der purprar hjertblodet
hvarje rad. ; |
Teckningen af Adlercreutz gör förf:s karakter heder. Med
lätt hand, derföre ock utan egentlig vinst för historien, vid-
rör han dennes förhållande till rivalen Adlersparre och tyckes
göra sig ett ädelt nöje af att upphöja den finska hjeltens egen-
skaper med en värma, som till och med går något längre än
vi tro kan erkännas af den opartiska efterverlden. Adlercreutz
var en bjelte och en ärans man, det bestrider ingen; men att
”Svenska krigshistorien ej har något namn som fördunklar
hans” är för mycket sagdt. Såsom fältherre egde han flera
utmärkta egenskaper, men saknaden af andra lika nödvändiga
gjorde flera af hans segrar gagnlösa oeh förvandlade den vig-
tigaste af alla, den vid Orrawais, till ett nederlag. Så hafva
jemväl de fleste dömt, som skrifvit hans bragders historia. En
skugga af åtminstone obetänksamhet hvilar ock öfver bans
minne för den roll han spelade vid Fersiska mordet, och detta
dunkel skingras ej af förf:s berättelse om den ohyggliga till-
dragelsens 33! os RR
C. H. Anckarsvärd bar förf. tecknat på ett sätt som allt
för mycket och allt för oangenämt påminner om Morian-lit-
teraturen. Utsökta fraser till hans beröm fattas icke. Förf.
nalkas honom bugande, fattar hyllande hans hand, -— men
kramningen är en verklig gastkramning, hvarvid märken synas
efter alla naglarna, liksom den bittra ironien öfverallt lurar i
det emfatiska berömmet, Förf., vi säga det med öfverty-
gelse, är för god för ett sådant skriftställeri; den talang det
möjligen fordrar är dessutom af för mycket underordnad be-
skaffenhet att kunna eftersträfvas af bättre naturer.
Far, VI 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
