Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Litteratur-Öfversigt - [43] Adlersparre. 1809 års revolution och dess män, Tidstaflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
di
däsllogprt långsamhet i att ”decidera sig” för företaget
öde förf. men; som vi tycka, ej fullt tillfredsställande. Gerna
erkännes. hvad vi här ofvan uttalat, att innan missnöjet trängt
till djupet af folket var ej något stöd hos detta varmt ”ko-
nungska” folk att påräkna, men missnöjet var stort redan få
månader efter krigets utbrott, så stort att folket troligen te-
gat och låtit ske. ’ Militären tyckes varit lätt vunnen der den
ej redan på förband var gynnsamt stämd. Ett rätt roligt be-
vis huru: lätt gemenskapen bänfördes lemnar förf. i det tal;
hvarmed en kapten vid Vermlands jägare stämde sin trupp
till förmån för revolutionen: ”Gossar (”gbösser” var väl det
genuina tilltalet) jag tycker att vederbörande i bufvudstan
styra dumt och illa; om ni tycker så med ska vi marchera
dit och ändra alltsammans.” Svaret blef: ”Ja; Gubevara Nå-
dig. Kapten, det tycker vi visst och vi gå lvart: a vill
frn oss.” (sid. 37).
Icke särdeles antagligt är förf:s försvar för det skrytsam-
ma löftet i den stora "proklamationen: ”att ingen aln mer af
Svenska jorden skall öfverlemnas i fiendens hand.” Mången
ännu lefvande deltagare i händelserna torde kunna intyga, att
Löftet gafs "och fattades så som om det gällt Finlands återtaå-
gande. - Men om ock så ej varit, hörde ej Åland, Torneå till
svenska jorden? De hade ej förlorats, om de som kunde göra
en revolution, enigt, kraftigt och ihärdigt arbetat på att göra
den fruktbärande. Det är en af många känd sak att den ädle
och kloke Stedingk, oaktadt sina ifriga protester mot fredens
bråda afslutande och sitt upprepade ord att bättre vilkor skulle
af honom anskaffas, blott han fick tid på sig, — likväl tvangs
att skyndsamt uppgöra fredsverket.. Hvem eller hvilka bära
skulden härför? månne ej de som efter den 135 Mars länge
vero allsmäktige? Förf. besvarar ock sjelf indirecte denna
fråga, då han med ett slags välbehag utbreder sig (s: 158—40)
öfver Adlersparres förkärlek: för en förening mellan Sverige
och Norge; med blicken riktad åt det hållet var det förlåt:
ligt, om man icke på samma gång kunde eller ville hafva den
riktigt spänd på hvad som tilldrog sig åt motsatta sidan. ....
Och så gick Finland oåterkalleligen förloradt! Politiken 1812
synes på detta sätt blott bafva varit en fortsättning och slut-
följd af politiken 1809. Vi hade hittills verkligen ej trott
det! Men 1809 års djupsinnige Statsmän visste nog hvad de
gjorde, och de enorma fördelar som Sverige i 35 år skördat
af sin förening med det ridderliga, öfver all småaktig afund
eller egennyttiga beräkningar höjda Norska folket godtgöra
tvifvelsutan mångdubbelt förlusten af Finland, som aldrig gjort
annat för oss än att de blödt för och med oss vid Lätzen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
