Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [52] Raab. Om Statkarlssymet i Sverige; [53] H. H. En blick på Stattorpare-Systemet jemte förslag till Sockensparbanker; [54] Betänkande om vår tids Samhällsfrågor, i anledning af Grefve Rudenschölds Tankar i samma ämne, aflemnadt till Jönköpings Läns Kongl. Hushållnings-Sällskap, af dertill utsedde kommitterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
betänkligheterna, och mer än en godsegares erfarenhet af en
förbättrad sedlighet har bestyrkt oss i vår förutsättning.
Om dessa betraktelser i någon mån skulle vara egnade
att försona oss med statkarlsväsendets olägenheter, så kommer
dertill något ännu vigtigare, nemligen omöjligheten att på
lagstiftningsväg afskaffa detsamma, såsom det ofta och med en
viss häftighet blifvit yrkadt. Hr H. H. har otvifvelaktigt rätt
då han om detta yrkande yttrar: ”Denna önskan lärer icke
kunna villfaras; ty med maktspråk kan man icke tillförbinda
dem som gifva arbete att betala detta under annan form än
den, hvilken de anse för sig vara den förmånligaste, icke hel-
ler arbetaren alt för sitt arbete emottaga betalning under an-
nan form än den hvilken står honom till buds.” Vi hafva i
en med värma och sakkännedom författad recension öfver
ifrågavarande skrift, som för några månader sedan var införd
i en af våra dagliga tidningar, sett detta Hr H. H:s påstående
angripas med den anmärkning, att om ej staten har rätt att
påbjuda ett visst betalningssätt för arbetet, den dock har
rätt att förbjuda den gifna form deraf, som visat sig prak-
tiskt oriktig, eller såsom den ifrågavarande författaren för
detta fall uttrycker sig, osedlig. Hans bevisning kan ej öf-
vertyga oss, såvida som vi i sjelfva den omständigheten att
arbetarens arbete betalas till en del med penningar, till
en del med varor, icke kunna finna något osedligt. Sna-
rare har det gängse aflöningssättet vissa fördelar, och syste-
mets betydligaste olägenhet är dock aflöningens otillräcklighet
att underhålla en bel familj. Nu bafva vi visserligen, till och
med i vår lagstiftnings häfder, exempel på bestämningen af
ett högsta mått af arbetslön, men vi hafva, utom det tragiska
försöket att ”organisera arbetet” i den nya franska republi-
ken, ej sett någon, icke ens despotisk regering, som till de
arbetande klassernas skydd förmått påbjuda ett minimum af
lön eller dagspenning. Arbetspriset kan icke hållas uppe ge-
nom förbud eller påbud; dertill fordras andra åtgärder, så-
som vi i det föregående sökt antyda. - Intill dess detta kan
åstadkommas måste det ondas afbjelpande sökas på andra vä-
gar, såsom stadgande af den allmänna öfvertygelsen om: gods-
egares ovilkorliga moraliska förpliktelse att sörja för sitt stat-
folks bjelpliga utkomst; och ådagaläggandet, att ett sådant
förfarande endast är i hans eget intresse; vidare måste. kom-
munernas och" enskildes omtänksamhet anlitas att efter lokala
och personliga omständigheter afbjelpa tillfällig nöd, och slut-
ligen måste tillståndet från roten och i detalj undersökas öf-
ver hela riket, förr än något bättre kan väntas. Men ett
sådant arbete går öfver den enskildes böfva. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
