Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [52] Raab. Om Statkarlssymet i Sverige; [53] H. H. En blick på Stattorpare-Systemet jemte förslag till Sockensparbanker; [54] Betänkande om vår tids Samhällsfrågor, i anledning af Grefve Rudenschölds Tankar i samma ämne, aflemnadt till Jönköpings Läns Kongl. Hushållnings-Sällskap, af dertill utsedde kommitterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
torde väl ej bafva mölt eller framdeles möta någon stor fram-
gång, ehuru önskvärdt det än vore. Men ban har utom
dess uttalat flera satser, om skyldigheten för dem som be-
gagna statfolk, att till hälften med socknen sörja för deras
underbåll, om ränteförsäkringars vigt för de arbetande klasserna
m. m., som efter band funnit behörigt afseende i lagstiftningen.
Blott vid ett yrkande vilja vi här närmare fästa oss, i det
hopp att äfven detta må göra sig bördt såsom det förtjenar.
Det angår ökade löner för allt tjenstefolk. Fruktlös
blir legostadgans önskningsvis uttryckta förutsättning, att hus-
bonde lärer sörja för tjenstehjon, som varit från trettionde
året i bans bröd. Vi vilja nästan befara alt detta medför en
motsatt verkan mot den åsyftade. Vida mer i tjenarens in-
tresse än att förespegla honom en obestämd fördel för fram-
tiden, synes det oss vara att hederligt ersätta hans arbete för
det närvarande och lära bonom att genom egen ordning, flit
- och sparsamhet förskaffa sig sjelf trygghet för sina gamla dagar.
Ibland de många vigtiga sanningar Hr H. H. uttalar vilja
vi till en början fästa uppmärksamhet på en: — grundtanken
för den närvarande fattigförsörjningen, såsom en sista tillflykt
för dem, hvilkas flitiga arbete i andras tjenst, ofta ett helt
lif igenom, ej förmått att inbringa dem en sparpenning för
sina gamla dagar. Det: kunde vara tid att en förändring i det
allmänna begreppet bärom kunde åstadkommas, innan systemet
i sin praktiska tillämpoing hos oss går till samma förfärande
ytterlighet som i England. Också börjar, såsom förf. anmär-
ker, den närvarande prineipen bos alla ädelt tänkande men-
niskor att ansenligt förlora krediten. ”Man har numera tem-
ligen allmänt begynt — säger han sid. 9 — inse och hegripa
att fattighus och fattigförsörjningsanstalter icke böra, icke
"kunna vara det enda, eller ett uteslutande lefnadsmål för de
oändligt många menniskor, hvilkas arbete industrien nödgas
taga’ i anspråk. På flera ställen tyckas andra, bättre och
ädlare idéer vara på väg att göra sig gällande, hvilka, om de
oegennyttigt och med förstånd tillämpas och genomföras, utan
tvifvel skola efterband åter försälta denna talrika klass af
menniskor i åtnjutande af deras naturliga rättigheter. . Då skall
fattigvården blifva, hvad den ursprungligen är ämnad att vara,
en sista tillflykt för dem, hvilka nödgats se deras billiga och
anspråkslösa jordiska förhoppningar tillintetgöras, dels genom
eget groft och oförsvarligt förvållande, dels genom tillfälliga
olyckshändelser, de der icke egentligen bero af mensklig in-
verkan.” Vi: hoppas med förf. att det vanliga fattigvårds-
väsendet skall upphöra; de gamla dagdrifvarekasernerna hafva
redan till en betydlig del försvunnit, och en bältre anda sy-
pes så småningom göra sig gällande. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
