Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [52] Raab. Om Statkarlssymet i Sverige; [53] H. H. En blick på Stattorpare-Systemet jemte förslag till Sockensparbanker; [54] Betänkande om vår tids Samhällsfrågor, i anledning af Grefve Rudenschölds Tankar i samma ämne, aflemnadt till Jönköpings Läns Kongl. Hushållnings-Sällskap, af dertill utsedde kommitterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
från bufvudgården ;- måste föranleda en betänklig tidspillan.
Om vi tänka oss ett 4 dagars torp beläget en fjerdedels mil
från gården, så skulle dagsverkarci förlora på vägen till och
ifrån gården aldraminst halfannan timme dagligen, eller om-
kring 10 dagar på året, oberäknadt den förminskning i ar-
betskraft som tröttheten efter gåendet medför, hvilken torde
böra anslås minst såsom en lika stor förlust. Men den sven-
ska allmogen känner mindre denna förlust, derföre att den i
allmänhet ej tillkänner tidens värde; det är en olycka, men
i den mån arbetet blir insatt i sin rätta valör, skall den sven-
ska arbetaren nog lära sig tidshushållning. Nu ligger den
utan saknad bort vintern på landsvägarne, för att med körs-
lor skaffa sig en snart förtärd inkomst, och bästa delen af
sommardagen - medtages på vägen till och från herrgården.
Vi tänka oss derföre, att arrendebetalningen alltmer skall kom-
ma att ske i penningar och varor. Derigenom kan det bli
- möjligt för brukaren att göra sitt arbete produktift. Att
hans rätt till frukten af detta arbete genom lafstifiningen bör
skyddas mer än hvad bitltills skett, medgifva vi af allt bjerta.
Men den allmännare och jemnare fördelning af egendom som
r för år försiggår skall utan tvifvel småningom föranleda ar-
rendets upphörande, då hvar och en till slut ej får mer än
han sjelf kan bruka eller på ett enda håll utarrendera, och
då behöfver ju äfven brukaren lejda arbetskrafter, som han
måste anskaffa genom statgifning eller på annat sätt. Vi
återkomma således till vår tillförene framstälda åsigt, : att
jordarbetaren endast genom en genomgripande förändring SE
åkerbrukslagstiftningen kan förbjelpas till en verkligen bå-
tande >ställniog. — Till den ögonblickliga nödens afbjelpande
måste emellertid alla möjliga medel, som klarsynt mennisko-
kärlek kan upptänka, sältas i förelse ty det är ingen tid
att förlora. - Isynnerbhet är det af vigt att den fattige ar-
betarens barn beredes tillfälle till en jemn skolgång, hvilket
kanske under närvarande förhållanden fattieT änden lämpligast
torde få sig uppdraget att öfvervaka. Presterskapet kan i
detta som i andra fall utan tvifvel uträtta mycket. Att förse
dem med kläder, och möjligen i några fall med föda, för att
kunna begagna folkskolan, är ej blott ett färleksverk utan
rent af en nödvändighet, liksom i allmänhet allt hvad enskild
och allmän välvilja kan åstadkomma till bela klassens sedliga
lyftning och beredande af dess ekonomiska sjelfständighet.
Detta sednare och i allmänhet att motverka stattorpar-
systemet, att verka för den sedliga undervisningen i hemmet,
för hvilodagens belighållande , för nykterhetens och sparsam-
hetens befrämjande, samt i allmänhet för alla välgörande in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
