Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [55] Anjou. Svenska Kyrkoreformationens Historia. Första afdelningen, till Riksdagen i Vesterås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4353
alt dem Jupiter vill störta dem förblindar han först. Sjelfva
den redlige och för kyrkans förbättring nitälskande påfven
Adrian VI fordrade Gustaf Trolles återinsättande. I Sverige
bade 4523 de lediga stiftens kapitel med konungens bifall
utsett nya biskopar, och konungen begärde deras: bekräftande
af påfven, samt att han i anseende till rikets och kyrkor-
nas utblottade tillstånd skulle efterskänka de afgifter till apo-
stoliska kammaren, som hade blifvit vanliga vid dylika till-
fällen. — Härtill vägrade påfven och gaf derigenom reforma-
torerna vapen i händer och anledning till nya klagomål öfver
romerska stolens prejerier. Gustaf I framstälde bland öfver-
läggningsämnen vid herredagen i Wadstena 1524 hvad råd
man skulle finna, efter påfven ej vill bifalla electorum vigelse
med mindre de skola köpa den af honom. Men icke blott
skadades påfvemakten i allmänna omdömet härigenom; de nya
biskoparne blefvo ock urståndsatta att med kraft föra dess
talan, då deras ställning var så osäker och deras af Rom ej
gillade val lätteligen kunde omintetgöras; dessutom led äfven
själavården: derigenom, emedan flere af katholska kyrkans he-
liga handlingar endast af en vigd biskop kunde förrättas.
Den nya biskopen i Westerås befann sig, när han valdes, i
Rom; der blef han af påfveu invigd, sedan han förbundit sig
att betala de äskade afgifterna?); de andra biskoparne blefvo
ej vigda förr än reformationen genom Westerås riksdag tagit
ett så afgörande steg framåt. Hela denna sak, som otvifvel-
aktigt hade ett vigtigt inflytande på händelsernas gång, och
de derigenom föranledda underhandlingar och öfverläggningar
ha aldrig förr än af Hr A. blifvit riktigt utredda och fram-
stälda.
Liksom Luther i- början icke åsyftade en söndring från
katholska kyrkan, utan trodde att reformen skulle kunna ge-
nomföras inom dess sköte, så hoppades äfven de svenska re-
formatorerna länge derpå, att påfven skulle gifva efter; de
”väntade eller yrkade en reform mera i Adrian VI:s anda än
i den sednare Lutherska.” Hvad som åsyftades i afseende på
kyrkans yttre ställning och förhållande till staten, det uttalas
redan öppet i det första bref, som Laur. Andrex såsom Gu-
staf I:s kansler undertecknat, brefvet till påfven Adrian VI
af d. 10 Sept. 1523, der konungen yrkade att den aposto-
Xx) Att detta skett på konungens föranstaltande, såsom Rhyzelius
bd. a. berätta, synes icke troligt; då denne på samma tid förbjöd de
andra valda biskoparne att gifva efter för påfvens penningfordringar,
och sedermera med hån talar om, huru Petrus Magni ”köpte Biskops-
dömet af Påfven, som sådant plägar falt hafva.” "Se Brefvet till Joh.
Laurentii hos Thyselius, Reform, Handl. 1; 12.
Frey, VIL 28,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
