Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [55] Anjou. Svenska Kyrkoreformationens Historia. Första afdelningen, till Riksdagen i Vesterås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
ställningen föga kunde uträtta. = Äfven bland kyrkans män och
bland ridderskapet begynte de nya åsigterna alt vinna an-
hängare. Men fastän den gamla tron begynte skakas, upp-
löstes likväl icke den gamla ordningen; de bestående myn-
digheterna fortforo i sin verksamhet, och gudstjenstens hand-
lingar skedde utan afbrott. Ännu 152 3 utkommo af trycket
en ”satmling af kyrkomötens beslut, en påfvisk messebok och
en kyrkohbandbok. Samma år, då ett så kalladt jubelår in-
föll, erbjöd Clemens VII genom en bulla aflat mot vilkor af
bikt, fasta, böner, allmosor och begående af den heliga natt-
vardan: men påfvestolen försakade nu all penningevinst häraf
= sex år förut hade Areimbold med sitt aflatskram: bär sam-
lat betydliga summor,
Till ait med lärdomens vapen bokar. och vederlägga
Olaus Petri utsågs doktor Peder Galle. Den första disputa-
tionen dem emellan hölls på konungens föranstaltande i Up-
" sala JEER 1524 såsom lir ÅT och före honom Geijer antaga,
icke. 1323 såsom äldre författare uppgifvit. Ena annan dis-
-putation om tron skall bafva hållits vid Westerås riksdag
4525. I slutet af 1326 lät konungen uppställa tolf spörsmål
rörande de mest omtvistade lärosatserha.: och sände dem till
de förnämsta af hvardera partiet att besvaras. De utkommo
kort derefter af trycket jemte Galles och Olofs svar. Hr A.
anser dessa tolf spörsmål icke stå i sammanhang med disputa-
tionen 1324, såsom eljest blifvit antaget.
Rörande konung Gustafs eget förhållande till teformabio-
nen uttalar sig Hr Å. ömöt den åsigten, att det skulle bafva
varit konungens vilja och planer, som egentligen ledt reforma-
tionen, och de män, som härvid biträdde honom, endast va-
rit hans viljelösa redskaper; tvärtom är han benägen att till-
skrifva dem ledningen, och anse konungen blott genom sin
makt och myndighet bafva verkställt deras förslager och stödt
deras verksamhet, såvidt ban ansåg förandringen. nyttig och
lämplig. Vi frukta alt dessa ord lätt kunna is dstöea om
man jemför det olika skaplynne, som utmärker reformationen
under de första åren och sedermera då Normann och v. Pyhy
hade konungen förtroende, så finner man visserligen skäl till
en dylik åsigt. Men om man ock tillerkänner hans medhjel-
pare ett stort inflytande på bans bandlingssätt, så får man
dock akta sig att ause honom såsom deras redskap. Han
visste hvad han ville, och trots olikheter i hans åtgöranden
under det första och de sista tiotalen af hans regering kan
man knappast skylla bonom för inkonseqens, som skulle hafva
varit en naturlig följd om han styrts af sina olika rådgifvare.
Det är vanligt och lätt förklarligt, att om någon i början al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
