Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [55] Anjou. Svenska Kyrkoreformationens Historia. Första afdelningen, till Riksdagen i Vesterås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin bana baft ett stort mål att strida för eller stora svå-
righeter alt bekämpa, så får hela hans tänkesätt och framtida
verksamhet en anstrykning deraf, så att ban fullföljer sitt
mål till det yttersta, och ännu sedan fienden blifvit besegrad
tror sig se honom öfverallt. Gustafs ungdomsstrider hade
kämpats mot utländska förtryckare, understödda af inhemska ’
partier och isynnerhet af katholska hierarechien; såsom nyvald
konung blef det hans uppgift att ”grundlägga en makt, som
icke fanns i Sverige, nemligen kronans”, och detta skedde
förnämligast genom att öka dess inkomster på kyrkans be-
kostnad. Att han i sina åtgöranden gick allt längre och
längre, att han slog slag på slag, äfven sedan hierarchien blif-
vit en fallen makt, som ej kunde försvara sig, det ligger nä-
stan i sakens och hans egen natur, utan att behöfva tillskrif-
vas hans rådgifvare. Vi äro visserligen öfvertygade, att han,
när han först begärde bevillning af kyrkor och kloster, icke
tänkte på att plundra kyrksilfret, indraga boställen och sätta
lekmän till styresmän öfver kyrkan; men vi tro ej heller, att
han föresalt sig något mål, intill hvilket han skulle gå och
icke längre. Riktningen af hans verksamhet var gifven; kyr-
kans underordnande under staten och statsförmögenhetens upp-
bjelpande genom kyrkans var den uppgift, som nödvändig-
heten först förelagt honom; men huru långt han häruti skulle
gå, det berodde på omständigheterna; framgången och hans
egen sinnesart förde honom allt längre och längre. Vi kunna
derföre icke anse namnen Laurentius Andrex och Georg Nor-
man beteckna olika banor utan olika stadier på hans bana;
fastän de begge männen till åsigter och handlingssätt voro
vidt åtskiljda, så utgjorde dock den enes verksamhet en fort-
sättning af den andres, och båda arbetade i samma herres
tjenst för samma hans ändamål. Den historiska rättvisan for-
drar att gifva hvar och en hvad honom tillhörer; men detta
blifver oändligt svårt, då flera samverka för samma ändamål
och dervid inverka på bvarandra; vi tro likväl en sådan sam-
verkan möjlig utan att den ene behöfver blifva den andres
viljelösa redskap, och sådant bör förbållandet vara mellan en
konung och hans ministrar.
Vi hafva, fastän ofullständigt, antydt några af hufvudpunk-
terna i Hr A:s bok för att gifva en föreställning om hvad
man af densamma har att vänta. Såvida ett för fosterlandets
bistoria ytterst vigtigt och hittills temligen obekant ämne,
behandladt med varm kärlek, opartiskhet, samt grundlig och
färdfri lärdom, kan tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet,
äro vi öfvertygade alt boken skall finna många läsare. Fort-
sättningen lärer snart vara att förvänta. C Ge MALMSTRÖM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
