Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [58] Saintine. Picciola. Öfvers. från 17:e uppl.; [59] Auerbach. Byhistoria från Schwarzwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4A4D
Ibland det verkligt goda som i belletristisk väg på sed-
nare tider erbjudits den del af svenska allmänheten som ej
blott vill roas utan äfven bildas, kunna vi räkna föreliggande
öfversättningar. Vi hafva sammanställt tvenne, emedan vi äl-
ska kontraster. Vi hafva trott oss deråt kunna egna några
lediga sidor, emedan hvardera af dessa skrifter redan har en
ganska stor publik och helt visst kan påräkna en ännu större.
Saintine’s arbete har länge gällt såsom ett mästerverk i
sitt slag, och förtjenar utan allt tvifvel att så anses, äfven
af dem som möjligen icke rätt gilla den tonart hvari det är
hållet. Den franska romantiken efterträddes af en skola,
hvars egentliga styrka ligger i menniskosjälens anatomi, om
vi så få uttrycka oss. Den älskar att analysera mennisko-
hjertats finaste fibrer och öfver de trakter af menniskans inre
hvarvid den uppehåller sig kasta ett ljus, som genom sin
intensitet stundom smärtar ögat hos betraktaren. Detta var
fallet med Balzac, hvars nyligen timade bortgång lemnat ett
tomrum bland Frankrikes novellister som icke så lätt skall
fyllas: det är nästan ännu mer händelsen med George Sand.
Saintine har blott ännu skarpare begränsat området för sina
mikrologiska undersökningar af det menskliga hjertats hemlig-
heter, blott ännu mer koncentrerat den ljusstråle han leder i
dess dunkla gömmor. Det är egentligen blott en enda ka-
rakter han sålunda dissekerar, och alla de vackra bilderna, som
rymmas inom den trånga cadre han utstakat för sin berättelse,
äro blott till för att belysa hufvudpunkten i taflan, som är
fångens själshistoria. Liksom dennes hela tankekraft är riktad
på blomman; som till hans räddning trängt sig upp mellan
stenarne på den trånga fängelsegården och hvars studium är
hans hela lefnadsvishet, likaså är han sjelf det substrat hvarpå
författaren med reflexionens synglas demonstrerar mennisko-
andens egen anatomi. En sådan metbod kan aldrig lyckas
till hälften; antingen måste den alstra grofva paradoxer eller
öfvertygande sanning. Hos Saintine är allt klart, skarpt och.
åskådligt. . SR RR
Den minutiösa analys hvarom vi sökt att gifva ett be-
grepp genomgår nästan alla yttringar af Frankrikes närvarande
odling. Inom vetenskapen är den på sin plats, tycker min-
gen, men ej inom konsten. Vi våga dock tro, att den äfven
der har en vigtig uppgift, och den står ej ensam inom poe-
sien, ty äfven de bildande konsterna bafva återvändt till elt
strängt studium af det i naturen gifna, med ett ord, till det
verkliga. Att skärskåda denna uppgift och i följe deraf våga
en förmodan om konstens framtid hör ej till vårt ämne; vi
endast upprepa vår ofvanför gjorda anmärkning, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
