Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Litteratur-Öfversigt - [60] Brunius. Skånes Konsthistoria under Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AD
siradle korstolar. " Den mindre och enklare hvalfhåge som före-
nar korets östra ända ned det hbalfrunda utsprånget kallas
tribunbågen. — Derunder står altarbordet af solidt murverk,
endast med en fyrkantig öppning till inläggande af reliker:
öfverlefvor af de Elfvatusen Jungfrur tyckas i Skåne hafva
varit särdeles allmänna. På högra sidan om altarbordet fram-
skjuter ofta en liten uthålkad sten, med en ränna som förer i
det inre af altaret, der presten uthällde vattnet hvarmed khan
sköljde kalken, på det intet af det heliga messoffret skulle blifva
utkastadt på oheligt rum eller utdrickas af lekmän eller krea-
tur. På Gottland förekomma de ännu ganska ofta; annorstä-
hafva vi ej dem; Utanför koret, på hvardera sidan om triumf-
bågen, stode mot nederlagsmurarne tvenne sidvaltaren, der
menighetlen kande knäböja. Dessa kyrkor äro i allmänhet små,
och skeppet bar vanligew en enda, sällan två midtpelare, samt
koret i allmänhet blott ett enda hvalf. SS
5 Stundom felas korutsprånget och altarväggen är rak, med
ett rundt eller vanligen tre höga och smala fönsteröppningar.
Dessa korslut äro, säger Hr Brunius, i äldre engelska kyrkor
ganska vanliga. Till denna klass höra äfven de flesta gotlt-
ländska kyrkor af större dimensioner och prydligare anord-
ning, t. ex. det herrliga templet i Grötlingbo. Kyrkor af denna
ordning hade till en början basilike- eller kroppåstak, hvars
hela trävirke var synligt i det inre, och som först sednare
ersattes genom takhvalf. Stiftskyrkan i Dalby hade till en
början basiliketak, och i Lunds domkyrka inslogos takhvalfven
först vid medlet af tolfte seklet. Många kyrkor, både på
Gottland och i det mellersta Sverige, sakna ännu takhvalf,
men hafva vanligen i dess ställe fått flacka brädtak, liksom i
våra vanliga honingsrum. Flera nederländska kathedraler af
en långt sednare byggnadsstil bafva ännu trätak, fastän i hvälfd
form, troligen till följe af grundens: lösare beskaffenhet, som
ej tillåtit uppförande af nog solida omgifoingsmurar för att
uppbära merivalf 0
Liksom öfverhufvud gudstjensten var egnad att tala till
de yttre sinnena och genom symboler och bilder ersätta verk-
lig undervisning, så ansågs äfven kyrkobyggandet såsom ett
af de säkraste medel att vinna salighet, och blott derigenom
kan man förklara möjligbeten af så ansenliga byggnaders upp-
förande. Rika och fattiga täflade att hembära sin skärf, och
äfven tvångsåtgärder användes, som stundom föranledde farliga Än
uppror. Rnout den Helige led martyrdöden för sitt hemödande a Sö
i Danmark stadga tionden till kyrkor och presterskap, och må 2,
N
gen urkund omtalar ännu burvw allmogen trycktes af det hård:
arbetet vid stenhuggningen eller timrets framsläpande ur skör
Frey. VILL 02.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
