Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Litteratur-Öfversigt - [61] Kindblad. Handbok i Svenska Historien för Ungdom och menige man. Förra delen. Andra delen. H. 19—27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
dermed. Men månne ej detta till en stor del bar sin grund
deri, att man ännu gör mera afseende på massan af kub koper
än på sättet och anordningen vid deras meddelande? Likaväl
som kroppslig indigestion kan uppstå genom förtäringen af
heterogena, ehuru sunda och närande födoämnen, kan andlig
uppkomma om man vid undervisningen förenar sådana kunska-
pens grenar eller beståndsdelar, som höra till olika stadier af
mensklig utveckling; derföre måste äfven all undervisning,
vare sig i skolor eller genom skrifter, för att vara god, så-
som bekant är, hvila på psykologiska grunder. -
Beträffande anmärkningen mot Hr I:s Handbok behöfva
vi ej söka långt efter bevis för vårt påstående, då genast i
början af densamma möter oss en framställning om Sveriges
äldsta innebyggare, som, äfven om den skulle kunna gillas
till sitt innehåll, är fullkomligt olämplig i en folkskrift: Det
finnes knapt något fält, på hvilket hypotheserna mera korsa
hvarandra än detta. Herr KH. har visat sig angelägen att upp-
taga våra arkeologers och etnografers nyaste åsigter, ej be-
sinnande den vanskligbet, som dessa äro underkastade, och
hvilken är så mycket större, som upphofsmännen sjelfva ge-
nom ej sällan framstälda modifikationer och förändringar visa
dessa åsigter ännu vara stadda i sin utvecklingsprocess och i
stort behof af större bekräftelse genom ytterligare undersök-
ningar. Dessutom lider Hr KF:s framställniog af brist på sam-
manhang, emedan han ej inskränkt sig att troget referera en
viss åsigt. Han upptager väl i allmänhet Nilssons om de sär-
skilda sten- och bronsperioderna m. m., men då denne antager
Kimbrerne eller i ett sednare arbete Fenicierne såsom dem,
hvilka skulle hafva infört bronsvapnen och en Druidisk kult,
men derifrån skiljer Jötnarne såsom ett Thordyrkande folk af
Finskt ursprung, åtminstone såvidt vi veta utur hans hittills
tryckta arbeten, antager Hr HR. den förmodan att Jötnarne
just varit Kimbrerne. Då bronsredskaper endast blifvit funna
i södra och vestra Sverige, måste derföre Ir K. förlägga Jöt-
narne till dessa trakter, ehuru, om något rörande dessa äm-
nen kan med bög grad af sannolikhet antagas, Jötnarne väl
äfven måste hafva bott i norr ”mot Nordliga hafvet och Nor-
riges skarpaste fjällar”, såsom Adam af Bremen säger, — så
vida de nemligen skola anses hafva varit ett historiskt folk,
och ej blott en mythisk benämning på fiendtliga naturkrafter.
På lös grund är äfven Hr R:s bestridande af identiteten mel-
lan Jötnar och Jättar fotad, hvilken sednare benämning en-
dast skall vara ”en förblandning af likljudande uttryck.”. Sannt
är väl att namnet Jätte ej förekommer i Eddan, men af det
Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
