Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Litteratur-Öfversigt - [61] Kindblad. Handbok i Svenska Historien för Ungdom och menige man. Förra delen. Andra delen. H. 19—27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
naturliga skalet, att fr Jölu
den nyare bossuumige 55 Jätte X
Att fr HR. gifvit en lrke utförlighet åt Hlälditngen af
den Hedniska tiden är med afseende på bokens bestämmelse :
riktigt, då denna tid förnämligast är sagans och han kunnat
i detta afseende följa så Passande källor som de Isländska;
men äfven här har en skicklig utmönstring kunnat mera gagua-
än skada. Jemför man den "första delen med Hr: Fryxells,
som omfattar samma tid, så är Hr H:s mer än dubbelt så
dryg, hvilket redan nde ett för stort missförhållande mel-
Jan hvad som bordt meddelas och hvad af Hr HK. blifvit
framstäldt. Så ingår Hr K. (I 28) i en undersökning om
Ynglingasagans histeriska visshet, hvilken han, djerfvare än
någon annan i sednare tider, antager nästan obetingad, och
framställer sin åsigt ’ att dessa qvåden (de på hvilka Yoglinga-
sagan stöder sig) gingo nästan oförändrade från mun till mun,
från slägte till slägte” på ett sätt som visar huru vanskligt
det i många fall kan vara att delgifva ” ungdom och menige
man” sådana mera invecklade frågor. Ty af Ir Its ord kunna
de lätt frestas att anse hvad som säges och diktas ega en
större tillförlitlighet än det skrifna ordet. liksom man inhem-
tar att den samla satsen ”fama erescit sände” numera blott
är en pedantisk och förlegad dogm. Äfven hade skildringen
af många äfventyr kunnat uteslutas, om ej för annat, åtmin-
stone för att ej förvirra nybörjaren och den obildade hopen
med en alltför stor massa af namn på personer och orter, de
sednare stundom af den beskaffenhet att deras läge är svårt
att bestämma. Derpå gifver framställningen af Ragnar Lod-
broks vikingafärder ett upplysande exem (1: 216). Hvil:
ken lättrogenhet och brist på kritik Hr HK. ådagalägger, inses
deraf, alt ban å ena sidan upptager den numera fullkomligt
antigverade uppgiften om Oders namn Sigge Fridulfsson och
Higlunas uppbyggande och benämning efter honom "") samt &
Vi anföra en berömd språkforskares utveckling af den ena for-
mens öfvergång i den andra: ”Jötunn er nemlig den oldnorske, og der-
for og blandt Islenderne brugelige Form af Ordet, hvor u i 2: :den Sta-
velse har forvoldt at a i A:ste omlyder til ö; men den eldste, oprin-
delige Form, der, hvis Ordet forekom paa Runestene, ogsaa maatte
findes paa disse, er Iatunn; den er ligeledes kun med J istedetfor I,
den oldsvenske och olddanske Form, thi i disse Mundarter bevirker u
ingen Omlyd, ’derimod bliver ja ofte til jä, og Jatunn saaledes til
Jätun, Jäten, Jäte, Jette” P. A. Munch, Danmarks Etbnographiske
SR i de eldste Tider, uti Anualer för Nord, Oldkyndighed 1848.
. 24
+£) Den som vill se sättet, hvarpå denna mening inkommit i Sven-
ska Historien, och skälen för FÖR grundlöshet, hänvisa vi till Reuter-
dahl, Sv. Kyrkans Hist. LE 9. 292 ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
