Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Amerikanarns ”hbjeltedyrkan” blifvit et rdspråk. Vi kunna
se en yttring deraf till och med i den fanatiska hyllning , som
vid hvarje steg af detta folk egnas åt vår frejdade sångerska.
Vi göra deraf hvarken ett fel eller en förtjenst; det är en
naturnödvändighet för detta folk; med sin sjelfstyrelse och
sin allmänna valrätt, att beundra och hylla den utmärkta per-
sonligheten, i hvilken art den må uppenbara sig; och det är
måhända lika mycket en naturnödvändighet, att denna byllning
bos dem yltrar sig i öfverdrifter, som vårt gamla Europa har
skäl att finna anstötliga, osmakliga och löjliga.
Det arbete af Emerson, hvarmed vi önska göra våra lä-
sare bekanta, är ingenting annat än en filosoferande puritans
trosbekännelse i afseende på mensklig storhet. ”Det hgger i
Halaren att vi måste tro på store mån”, säger ban. Naturen
existerar i och för det förträffliga. Verlden upprätthålles af
goda menniskors sannfärdighet; de göra jorden helsosam. De
som lefde med dessa funno lifvet gladt och närande. Lifvet
är sundt och drägligt endast genom vår tro på sådana menni-
skor, och i verkligheten eller i föreställningen sträfva vi att
lefva med dem som äro bättre än vi.” Kärleken för det för-
träffliga är den genomgående grundtanken i Emersons verk.
”Om det fannes en magnet, som pekade på länder och bo-
ningar, der menniskorna till sitt inre äro rika och mäktiga,
skulle jag sälja allt för att köpa den, och i denna dag gifva
mig på vägen.”
Den andra grundtanken är, att hvarje öfvervägande stor
personlighet ej blott är individen, utan i sig representerar sitt
laod, sin klass och sitt tidehvarf. Detta är meningen med
titeln ”representative men.” Dessa män äro ej representanter
i en senat, en kongress eller en nationalförsamling; de äro;
om vi vågade uttrycket, sina likars representanter inför Guds
och menniskors anlete. Denna tanke tillhör dock ej Emerson
ensam; den gör sig allt mera gällande i åskådningen af mennisko-
slägtets öden, och den är trösterik. ”Försynen låter störa
män födas, för att kunna efterträdas af ännu större.”
De män som den transatlantiska tänkaren gör till före-
trädare af olika tidehvarfs lynnen och sträfvanden äro sju;
och han nämner dem: Plato, filosofen; Swedenborg, my-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
