Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindelser med hvarandra, det gina och fullständiga i verksam-
betssättet, den klokhet hvarmed allting insågs och den kraft
hvarmed allting utfördes: allt detta gör honom till den natur-
liga organen och hufvudet för hvad jag, i ansende till dess
emfattning, nästan ville kalla det moderna partiet.
Naturen måste hafva den obetingadt största andelen i hvarje
framgång, så äfven i hans. En sådan man behöfdes, och en
sådan man blef född; en man af sten och jern, i stånd att
"sitta till häst sexton eller sjutton timmar i en följd, att flera
dagar gå utan föda eller hvila, utom hvad han tillfälligtvis kunde
stjäla sig till, en man, som egde den anfallande tigerns snabb-
het oeh spänstighet; obesvärad af några skrupler, kompakt,
aldrig förlorande det rätta ögonblicket, sjelfvisk, klokt beräk-
nande och begåfvad med denna genomträngande blick, som
aldrig lät sig missledas af andras ensidigheter, af öfvertro
eller af eget förhastande och hetta. ”Min hand af jern, sade
han, satt icke vid ändan af min arm, utan slöt sig omedel-
bart till mitt hufvud.” Han erkände naturens och skickelsens
makt, och skref sin egen öfverlägsenhet på denna räkning, i
stället att, såsom medelmåttiga menniskor, afguda sina egna in-
fall och förklara krig mot naturen. Den vältalighet han mest
älskade låg i allusionen på bans stjerna, och han behagade sig
sjelf lika så väl som folket, då han kallade sig ett ”barn af
ödet.” - ”De anklaga mig, sade han, att hafva begått stora
brott; män af min beskaffenhet begå icke brott. Ingenting
bar varit simplare än min uppböjelse: det är icke tänkbart
att skrifva den på brottets eller intrigens räkning; den var
en följd af egna tidsförhållanden och mitt rykte att hafva
fäktat ärofullt mot mitt lands fiender. Jag har alltid gått
samma väg som händelserna oeh de stora massornas opinioner.
Hvad nytta skulle jag då hafva af brott?” Åter säger han
då ban talar om sin son: ”Min son kan icke fylla min plats;
jag kunde icke fylla min egen plats; jag är omständigheter-
nas barn.”
Han hade, om jag så får säga, en handlingens rättfram-
bet, som aldrig förr varit förenad med så vidsträckt uppfatt-
ning. Han är en realist, fruktansvärd för alla barangörer,
och bragte alla på skam, som sökte göra sanningen grumlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
