Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H23
an på fullt allvar. Han ansträngde all sin kraft: och sparade
ingenting, bvarken ammunition, Sd AR generaler
eller sig sjelf.
Vi älska att se hvarje ting göra sin skyldighet efter sin
art, vare sig en mjölkko eller en skallerorm, och om krig är
-det bästa sättet att ordna nationernas stridigheter — såsom hela
massor af menniskor tyckas vara ense om —- så hade säkert
Bonaparte rätt i att göra det med besked. ”Krigels stora princip,
sade han, är att en armé alltid bör vara färdig, dag och natt,
och hvarje stund, att göra allt det motstånd hvartill den är
+ stånd. Han sparade aldrig på sin ammunition, utan öfver-
svämmade en fientlig position med en störtsjö af jern, — ku-
lor, bomber och kartesceher — för att förinta allt försvar.
På hvarje motståndspunkt koncentrerade han sqvadron vid
sqvadron, i otaliga massor, tilldess den var alldeles tillintet-
gjord. Till ett regimente hästjägare sade Napoleon vid Lo-
benstein, två dagar före bataljen vid Jena: ”Gossar, ingen af
eder får frukta döden: när soldater trotsa döden jaga de ho-
nom in i fiendens leder.” I anfallets häftighet sparade han
för ingen del mera sig sjelf.” Han gick så långt en menniska
kunde gå. Det är påtagligt, att han i Italien gjorde hvad han
kunde, och allt hvad ban kunde. Han stod flera: gånger på
yttersta kanten af undergång, och hans egen person var i yt-
tersta fara. - Han blef neddrifven i fräsket vid Areole; Öster-
’rikarne voro i träffningen mellan bonom och hans trupper , och
det var blott en öfvernaturlig ansträngning, som kunde frälsa
honom. "Vid Lonato och på andra ställen var han i största fara
att blifva tillfångatagen. Han hade fäktat sextio fältslag. "Han
bade aldrig nog, och hvarje seger var i hans hand ett nytt
vapen. ”Min makt skulle ramla, om jag icke upprätthölle den
genom nya segrar. Eröfring har gjort mig till hvad jag är,
och eröfring måste upprätthålla mig.” "Han kände med hvarje
vis man, att upprätthållelsen fordrar lika mycket lif som ska-
pelsen. Vi äro alltid i fara, alltid i dåligt skick, just på
branten af undergång, och kunna endast räddas genom fyn-
dighet och mod.
Denna driftighet leddes och bevakades af den kallaste
klokhet och punktlighet. "Ena ljungeld i attacken, befanns ’han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
