Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en något vresig ton att gå ur vägen. -”Haf aktning för börs
doörna, Madame”, tillrättavisade benne Napoleon. Under kejsar-
tiden riktades hans uppmärksamhet på försköningen af hufvud-
stadens saluplatser. - ”Saluplatserna, sade han, är det simpla
folkets Louvre.” De förnämsta verk som öfverlefvat honom
äro bans förträffliga vägar. Han uppfyllde trupperna med sin
anda, och emellan honom och dem växte upp ett slags för-
trolighet och kamratskap, som ceremonielet vid hans bof al-
drig tillät emellan honom och hans officerare. — De utförde
under hans ögon hvad som ingen annan kunde göra. Det bästa
intyg om hans förhållande till trupperna, är dagordren om
morgonen före bataljen vid Austerlitz, hvari han lofvar trup-
parne att han skulle hålla sin egen person utom skotthåll.
Denna förklaring, som just är motsatsen till dem som vanli-
gen gifvas af generaler och regenter aftonen före en batalj,
ådagalägger bäst truppernas tillgifvenhet för sin anförare.
Men ehuru det i det enskilda råder en sådan identitet
mellan Napoleon och massan af folket, låg hans verkliga styrka
i deras öfvertygelse att han i sitt snille och sina syften var
deras sanna målsman, icke allenast när han karesserade dem;
utan ock när han kallade dem till räfst, och till och med
när han decimerade dem genom sina utskrifoingar. — Han
visste lika så väl som någon Jakobin i Frankrike, huru man
skall filosofera om frihet och jemnlikhet, och då man an-
tydde på det dyrbara sekelgamla blodet, som spilldes genom
mordet på Hertigen af Enghien, sade han: ”mitt blod är icke
heller pölvatten.” Folket kände, att tronen icke längre inne-
hades och landets must utsögs af en liten klass legitimister,
afskilda från all beröring med landets barn, och beherrskade
af föreställningar och vidskepelser, börande till ett längesedan
förgätet samhällsskick. I stället för detta vampyrslägte satt
i Tuilerierna en man af dem sjelfva, med föreställningar och
insigter liknande deras egna, som naturligtvis för dem och
deras barn öppnade alla vigtigare förtroendeposter. Den sömn-
aktiga, sjelfviska politiken, som alltmer och mer inskränkte
unga mäns utsigter och framtid, hade sett sin sol gå ned;
och en dag af utvidgade förhoppningar var uppgången: Ett
marknadstorg var öppnadt för alla .menskliga förmågor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
