Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
bragder; strålande priser glittrade ungdomens: och talentens
ögon till mötes. Det gamla klafbundna feodala Frankrike var
förändradt till ett ungt Ohio eller New-York; och de, som
suckade under den nya monarkens omedelbara kårdhändthet,
förläto den, såsom den nödvändiga strängheten i det militär-
system, som utdrifvit förtryckaren. Och till ech med då ma-
joriteten af folket började att fråga sig, buruvida det verkli-
gen hade vunnit något på den nya herrskarens omättliga ut-
skrifningar af manskap och penninggärder, så tog all slags
talent i bela landet, i bvilken samhällsställning och hvilka förs
hållanden som helst, hans parti och försvarade honom såsom
sin naturliga beskyddare. Då Napoleon 1814 fick det rådet
att söka sitt stöd hos de högre klasserna, sade han till sin
omgifning: ”Mina herrar, i den ställning hvari jag står, ut-
göres mitt enda adelsstånd af packet i förstäderna.”
Napoleon motsvarade denna naturliga väntan. Hans ställ-
nings beskaffenhet gjorde det till en nödvändighet att med
öppna armar mottaga hvarje slags talent och upphöja den till
förtroendeposter; och hans instinkt gick här hand i hand
med hans politik. Liksom hvarje öfverlägsen man kände han
utan tvifvel en längtan efter män och själsförvandter; en ön-
skan att mäta sin egen kraft med andra mästare, och en ö-
öfvervinnerlig leda för narrar och uslingar. I Italien sökte
han efter män och fann ingen. ”Gode Gud, utropade ban,
huru sällsynta männer äro. Det finns aderton millioner i Ita-
lien, och jag har haft svårt att finna två, Dandolo och Melzi.”
På de sednare åren tiliväxte med bans vidsträcktare "erfaren-
het icke aktningen för menniskorna. I ett ögonblick af bitter-
het sade ban till en af sina äldsta vänner: ”Menniskorna förs
tjena det förakt de ingifva mig. Jag behöfver endast sätta en
bit guldgaloa på fracken åt mina dygdiga republikaner, så
blifva de i ögonblicket just hvad jag vill hafva -dem till.”
Detta förakt för lättsinnet var dock en indirekt byllning åt
de personer, som voro i besittning af hans aktning, icke en-
dast då han i den fann vänner och medhjelpare, utan äfven då
de satte sig emot bans vilja. Han kinde icke förblanda Fox,
Pitt, Carnot, Lafayette och Bernadotte med ögontjenarne i
sitt. hof; och trots det förringande, hvartill "hans systematiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
