Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söt
kroppar som mötas och bemöda sig att skrämma hvarandra;
ett moment af bäfvan inträder, och man måste vända det till
sin fördel. Då man varit med i många bataljer urskiljer man
utan möda detta ögonblick; det är ej svårare än att nedräkna
en addition.”
Denne det nittonde årbundradets representant bade bland
öfriga förmågor en stor lätthet att spekulera öfver allmänna
ämnen, Han älskade att underhålla diskussionen i praktiska,
litterära och abstrakta frågor. Hans tanke är alltid originel
och slår hufvudet på spiken. Under sin resa till Egypten plä-
gade han efter middagen utnämna tre eller fyra personer alt
försvara en sats och lika många att angripa den. Han sjelf
uppgaf ett ämne, och diskussionen rörde sig omkring religions-
frågor, de olika styrelsesätten och kris kobsten: En dag fram-
ställde han den frågan, om planeterna voro bebodda, en an-
nan, buru gammal verlden var. Derefter uppgaf ban att under-
söka probabiliteten af jordens förstöring antingen genom eld
eller vatten; en annan gång sanningen eller bedrägligheten af
aningar och drömtydningar, Han jälade mycket gerna i reli-
gion. 4806 samtalade han med Fournier, Biskopen i Mont-
pellier, öfver religiösa frågor. Det var två punkter om hvilka
de icke kunde ölbina öfverens, nemligen om helvetet och om
. möjligheten af frälsning utom kyrkan. Kejsaren omtalade för
Josephine att ban disputerade såsom en djefvul” om dessa två
punkter, der biskopen omöjligen ville gifva med sig. Åt filo-
soferna medgaf han gerna allt hvad de bevisade emot religio-
nen såsom tidens och menniskans verk, men han ville icke
höra talas om materialism. En vacker afton, på hafvet, me-
dan man som bäst talade materialism, pekade Bonsparte på
stjernorna och sade: ”J kunnen tala, mine herrar, så länge
det behagar er, men hvem gjorde allt detta?” Han var myc-
ket road af att samtala med vetenskapsmän, särdeles Monge
och> Barthollet, men litteratörer ringaktade han: ”de äro fras-
makare.” Äfven om medicin samtalade han gerna med sådana
af dess idkare som han mest värderade, såsom Corvisart i
Paris och Antonomarechi på St. Helena. ”Tro mig, sade han
till den sednare, det vore mycket bättre att låta bli alla dessa
läkemedel; lifvet är en fästning, met hvilken hvarken ni eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
