Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AJ
a
säpo. bandel eller landtbruk, elter i Väla ;
och bruk; och det är i alla tider samhällets öfverty;
verlden är utnölt. Men Bonaparte visste bättre än samhället,
och kände dertill med sig att han visste bältre. Jag tror
att alla menniskor i allmänbet veta bättre än de göra min af,
veta att de institutioner vi så flödande prisa äro verktyg och
husgeråd, som engång i Sin ordning blifva skräp; men de våga
ej lita på sina aningar. Bonaparte förtröstade på sitt sunda
förnuft och frågade ej elt hår efter andras. Verlden behand-
lade hans nyheter just såsom den behandlar alla andras, —
gjorde oändliga invändningar, uppställde alla möjliga hinder,
men han gaf deras invändningar en god dag. ”Hvad som i
en landtbefälhafvares yrke gör stora svårigbeter, sade han,
är nödvändigheten att föda så mycket folk och kreatur. Om
han alltid låter sig ledas af sina kommissarier, skall han al-
drig komma ur fläcken, och alla hans expeditioner skola slå
fel.” Ett bevis på sådant sundt förnuft är hvad han säger
om passagen öfver Alperna. midt 1 vintern, hvilken alla för-
fattare, den ena omsägande efter den andra, hade förklarat
omöjlig. ”Vintern, säger Napoleon, är icke den ofördel-
aktigaste ärstiden för passagen öfver höga berg. Snön lig-
ger då fast och väderleken är jemn, och man har icke att
befara något af laviner, den verkliga och enda fara som på
Alperna är fruktansvärd. På dessa höga berg är det ofta i
December mycket vackra dagar med en torr köld och en o-
vanlig stillhet i luften.” Man må dertill läsa hans berättelser
om det sätt hvarpå han vann sina segrar. ”I hvarje slagtning,
säger han, finnes ett ögonblick då, efter att hafva gjort allt
sitt bästa, de tappraste trupper känna sig fallna att löpa.
Denna skräck kommer af en brist på förtroende till deras eget
mod, och det behöfs blott en obetydlig föranledning, den
simplaste tillfällighet, för att återställa deras sjelfförtröstan.
Konsten ligger i att framkalla föranledningen och förorsaka
tillfälligheten. - Vid Arcole vann jag bataljen med tjugufem
man tGll häst. Jag begagnade mig af detta ögonblick af trött-
sihet. gaf hvarje man en trumpet, och vann desto med denna
sg handfull menniskor. Ni ser alt de två arméerna äro två
PINE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
