Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [63] Svenska Akademiens Handlingar. 23:e Delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
vetenskapsman, medborgare och mena ha Det svenska snils
let”, säger han, ”har på naturforskningens fält at sin rika-
ste krans. Tid efter annan har det likväl fattats sz cemot-
ståndlig längtan att tränga in i det innersta af nalorens ter-
pel och vinna en blick af det väsende, hvars slöja i ingen död-
lig upplyftat. Det må vara vett eller förvett, visst är att i
vår nord, der de i sjelfva naturen blottade motsatser kanske
snarast jocka åt djupet, försöket mer än en gång skett med
en förmätenhet, som man ej vet, om man skall tadla eller
"beundra. Med ett ord, det friska snillet har äfven ett svär-
miskt drag, ett drag af mystik och djupsinne, af naturfilosofi
eller naturpoösi, som är urgammalt, Odiniskt, och mer än en
gång på ett sällsamt sätt uppenbarat sig till verldens förvåning.”
Geijers egen lefnadsteckning är af hans efterträdare i Sven-
a Akademien, Professor Fries, utförd med mästarhand. Na-
turens förtrogne och lycklige tolk bar här visat sig såsom kän-
nare äfven af imenniskan och egnat Geijers minne en gärd, det-
samma värdig. I visst afseende en själsförvandt till sin före-
trädare bar talaren med snillets slagruta uppsökt gr unddragen
i Geijers mångsidiga och rika inre lif, samt framställt dem i ett
språk, som med manlig värdighet förenar en bildrikedom, hvilken
här är fri från den alltför stora yppighet, som man stundom för-
märkt i talarens framställningar. Fri från den ensidighet, som
i Geijers s. k. affall såg ett godtyckligt instämmande i dagens
fältrop, har talaren visat Geijers i sednare tider yttrade å-
sigter hafva utgått utur hans ifrån början fattade djupa inre
öfvertygelse om grundvilkoren för samhället. Denna syvpunkt
är visserligen icke främmande för dem, som studerat Geijers
skrifter, och är äfven af hans andra förtjenstfulla minnesteck-
nare vidhållen , men Hr F. har på ett mera utfördt och egendom-
ligt sält framställt de i särskilda perioder framstående sidorna
af Geijers grundåsigt. ”De i Geijers skrifter oföränderliga
grundsatser”, säger talaren, ”äro: en sann och lefvande kristen-
dom som samhällets grundval; en stark, personlig konunga-
makt jemte ett fritt Bondestånd som samhällets enda efter
nordiska naturen och folklynnet passande form; samt slutligen
familjelifvets renhet, som vilkor för det helas helsa.” Geijer
framhöll vid skilda tider just det, som han då ansåg vara ett
tidens kraf. Franska revolutionens till ensidighet drifna grund-
satser uppkallade honom i början af bans författarebana till
strid för upplifvande af nationalitetskänslan och sambandet med
det förflutna. ”Så blef G. forntidens man. Men öfvergån-
gen till allvarliga historiska forskningar kunde han ieke län-
gre instämma i den klagan, som genomgår alla vårt slägtes
minnen, att förra tider varit lyckligare och bättre, alt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
