Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [63] Svenska Akademiens Handlingar. 23:e Delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5343
härvarande "endast urartat från det förflutna; han fann, att
samtiden med alla sina brister och förvillelser ändock var den
bästa tid man egt; han blef så under sin historiska manna-
ålder det beståendes, samtidens man. Men han var icke
blind för dess brister; och då St. Simonismen, Socialismen,
Kommunismen uppstodo, hvilka Geijer väl skydde som tidens
pestbölder, men ändock ansåg antyda ett våldsamt inre sam-
hällets lidande; då pauperismens hotande framsteg upprörde
tillika hans känslofulla bjerta, syntes honom framtiden mörk
och botande, om ej dessa samhällets inre skador belades.” G.
blef nu framtidens man. Men då han för tillämpningen af
sin frihetslära alltid förutsatte en tidsanda, geoomträngd af
ett sannt kristligt sinne och i samtiden med grämelse fann
detta sinne slöckösdt. ”satte han tidens religiösa fråga främst,
hvilken i sig förenar forntid. samtid och framtid.” Denna
hans sista ståndpunkt hann han ej utveckla, innan han sjelf
blef en evighetens man.
Hr Böttiger bar i sitt inträdestal lyckligt löst den inga-
lunda lätta uppgiften att Variera ett ämne, som han nästan
samtidigt utförligt behandlat på annat ställe, ehuruväl man
äfven måste medgifva att dess rikedom tillät en flersidig be-
bandling. Också har Hr B. här, såsom det böfdes, förnämli-
gast betraktat Tegnér utur konstnärlig synpunkt, och i detta
afseende gjort en träffande karakteristik. Vi kunna ej under-
låta att fästa uppmärksamheten på det samband, som talaren
anmärkt emellan Tegnérs praktiska riktning och arten af hans
skaldskap. Den duglighet äfven för lifvets alldagliga förhål-
landen, som han såsom gosse tidigt förrådde, och vidare ut-
vecklade i sin kraftiga mannaålder skulle man förundra sig
att träffa hos vetenskapsmannen och skalden. -”Men hos Tegnér
hade detta en djupare grund: det sammanhängde på det in-
nersta med hans åsigter af lif och poösi, af samfundspligt och
menniskovärde. Hänvisad från sin barndom till förtröstan på
egna krafter, uppodlade han dem under sin ungdom i alla för
bonom möjliga riktningar, använde dem under- sin mannaålder
på de mest skiljaktiga fält; men alltid med samma ifver i hå-
gen, samma allvar i viljan, samma ibhärdighet i arbetet. För
henom betydde det mindre, hvad en menniska gjorde, än
buru hon gjorde det.” — ”Sjelf var han en mar, innan han
var skald, och förblef menniska, under det ban sjöng gu-
domligt.” — I dessa åsigter, säger talaren, ”ligger nyckeln
till hemligheten af den irollmakt) hvarmed Tegnérs poäsi så
ofta bemotståndligt griper, skakar, förtjusar oss.” — ”Allt deri
vittnar om det lägres upplösning i ett högre, en sammansmält-
ning af natur och konst, en förening af jordiskt och himmelskt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
