Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [66] Kullberg. Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hy bar ej varit aderton år och läst Don Carlos och Maria a
Stuart i ett a ndedrag? Åtskilliga ra tyckas frambragta i
en sådan stämning som Goethes läsning företrädesvis lemnar
efter sig. Af de klassiska mönstren bar Ev HK. ärft den tan-
kens ansats, som på en gång präglar sitt adequata uttryck;
äfven med fara att qvarlemna några skrofligheter. Hans bil-
der äro djerfva och hans skildringar grafiska. Hans språk. i i all-
mänbet rent och klangfullt, kor ej ojemnheter, och vi hafva
någon enda gång känt en lindrig provincialism, smakande som
ll pepparkorn på vår kritiska länga: mera pikant än. egent-
ligen stötande. På samma sätt är det ungefärligen med hans
versifikation, som i allmänhet är vacker, ledig och klangrik,
men det saknas ej ställen der rythmens öde äro litet
grofva i brottet och ingen ” ”aridus pumex” affilat deras ojemn-
heter. Men vi älska ej Or fs sångmö mindre för Rb Spa-
rare mera.
Ena flyktig blick på de- särskilda styckena skall | såsom vi
boppas rättfärdiga våra i allmänhet uttalade omdömen. De
tvenne första, ”Qvinnans Skapelse” och ”Sonnetter till Julia”,
hafva båda blifvit belönta med Svenska Akademiens andra pris.
Vi skulle vid ett val emellan båda gifva Sonnetterna företrä-
det, emedan de på samma gång visa författarens ovanliga väl-
rm, som de röja den inre arten af
de öfver språk och v
hans diktarskap, och det ingalunda de två till den
erna, för att för-
akademiska täflingsskriften tillfogade sonnetter
klara alt SS Julie icke är någon qvinna med kö
men hon är lika god för det, och för skalden är
lögn, Man. äanius och verklighet. e ES
: De ”Blandade Dikterna” börja. med en sång Nn nr
Lyra”, som icke kan annat än djupt. anslå läsaren. Tillsam-
man med ”Mitt hem”, ”Resignation”, ”Ett besök i Födelse-
bemmel”, jemte några andra, SAG denna sång liksom sjelfva
nyckeln till Hr Ks mäktiga och gripande lyrik. En spekula-
tivare syftning tar hans sångmö i styckena ”HKonst och Natur”
och ”Natur och Ande” , hvaraf isynnerhet’ den första anslår
oss. I ”Nemesis”, ”Årsskiftet” och ”Det fria ordet” vänder
sig denna spehulsbon från konsten till bistorien och verlds-
Hive, som den betraktar med en frisinnad och lefnadskraftig >
omen dock lugn och manlig stämning. Till dessa stycken sluter
sig ”Den Frivillige”, ett värdigt dödsoffer åt den unge, fast
onämd lätt igenkanlige, krigare, åt hvars alltför tidiga död
Sveriges ungdom egnat så mången välförtjent saknadstår. Ändt
”Jigen utmär ka vi blend de många och olikartade dikter som
denia rubrik omfattar, tvenne religiösa stycken, ”Julafton”
och a du den stad”, båda falla af denna varma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
