Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [66] Kullberg. Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugna fromhet, som kommer från bje al x till bjertat.
Det ’sednare, som man kunde kalla ett kristi ät ”Mignons
Lied”, har förekommit oss såsom ett ibland de i ntagan-
de 1 hela samlingen. -
Vid den följande afdelningen ”Eroliska Dikter” skola vi
ej länge uppehålla oss. På denna diktart är vår litteratur rik
nog förut, och vi tycka oss finna att det ej är inom den
som vår författare har sin förnämsta styrka; också är denna
afdelning t:ll omfånget mindre än de öfriga. Vi kunde såsom
+ allmänhet vackra och sinnrika stycken ätöricka ”När jag dig
ser , ”Skaldens kärlek”, ”Talismanen”, men vi skynda till det
öfriga.
"Den följande afdeloitgens öfverskrift är ”Öfver och till
personer”, och innehåller således egentligen så kallade till-
fällighetsstycken. Vi kunna ej instämma i det vanliga ring-
aktandet af denna skaldeart, aldraminst i fråga om närvaran-
de diktsamling. Ett ädelt menniskolif är ingen ovärdig in-
spiration för sångmön, och Hr HR. har i många af sina minnes-
stycken bevisat det. Vi nämna af dessa blott Sången till
Geijer, hvilken vi äfven, beledsagad af fördelaktiga omdömen,
seft aftryekt i flera tidningar. Den är en vacker och värdig
tecksing af den stora personlighet som är dess föremål.
nen sista afdelningen kallar förf. ”Skämt, Humor och
Satir.” Det synes oss att förf. här i någon mån missförstått
sin Jadleke. och vi upprepa hvad vi redan ofvanföre yttrat,
att ibland dessa stycken finnas några som vi skulle vilja sakna,
emedan vi ej anse dem värdiga Hr its sångmö. Ett lynne
som hans passar föga för det sladda lätta skämtet, äfven min-
dre än han kanske sjelf känner för den lugna godbjertade bu-
morn. Det utan all fråga bästa stycket i denna sista afdel-
ning är sjelfva slutsången SS klagan inför Apollo.”
Tjet är en tyrteisk utmaning, full af manlig vrede mot det
usla i konst, i litteratur öl poesi, som icke Saknar sin be-
fogenhet. z
Hr KR. bar prevarterat sig inför publiken ’ med en sonmnett,
som andas ett vemod, för djupt och för sannt att kunna miss-
förstås. Denna skaldens ofrivilliga öppenhet ger kritiken en
viss rätt till en dylik öppenhet tillbaka. Förf. betraktar dessa
dikter såsom spillrorna af en andekraft, förr hel och mäktig,
nu bruten och lefnadstrött. Han må till någon del ha rätt:
men han får då ej glömma, att det skönas lott på jorden är
att afspegla sig i fragmenter. Han bar utkastat dessa dikter
såsom ”bitarne af sin unga andes spegel.” Vi taga honom på
orden. Men hvar och en af dessa bitar afspeglar det ljus som
värmer och som — läker. Lifvets bägare är djup, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
