Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortuna. En havnehistorie - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Klokken halvåtte om morgenen, da skibet endelig
var i havn og lå fortøiet et godt stenkast ut fra kaien,
var mitt fond av filosofi nesten opbrukt. Jeg holdt
på å klæ mig inne i kahytten — det gikk i en viss
fart — da stuerten kom tøflende inn med et sett
rent tøi over armen.
Sulten, trett og mnedslått, med hodet inne i en
hvit skjorte som var blitt stivet til overmål og
nesten ikke var ul å få på av den grunn, bad jeg
ham i en gretten tone å rappe sig med frokosten.
Jeg vilde gjerne komme 1 land så fort som mulig.
«Den skal være på bordet klokken åtte, kaptein.
++. Det er en mann ute som gjerne vil snakke med
Dem.»
Det siste blev sagt påfallende likegyldig. Jeg trakk
skjorten over hodet med et rykk og satte øinene i
ham.
«Så tidlig,» ropte jeg. «Hvem er det? Hvad er
det han vil >»
Den som kommer fra havet må hver gang finne
sig til rette med en ny og uvant tilværelse, alt som
skjer har nyhetens skjær, og hver bagatell blir en
ting av viktighet. Jeg var 1 høl grad overrasket over
dette besøk så tidlig på morgenen, men stuerten hadde
da ingen grunn til å se så usedvanlig tåpelig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
