Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortuna. En havnehistorie - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
besmittet. Det forekom mig at endog negrene på
kaien snudde sig og så efter mig når jeg gikk forbi,
og hvad rorskaren angikk, så var ikke det vanlige
«Godnatt, sah!» blott og bart hjertelig lenger; det
hadde en fortrolig, intim undertone som smakte av
medviter og skurkestrek.
Den eldste av de to brødre jeg kjente slo ut med hån-
den og smilte ironisk når han gikk forbi på den andre
siden av gaten. Den yngste broren, han som de
hadde fått gift med den halvgamle furien, våget
sig (i kraft av et eldre vennskap og som om det var
en takknemlighetsgjeld han betalte) så langt som å
advare mig.
«De skader Dem selv ved å omgås den slags men-
nesker, kjære venn,» betrodde han mig med barnslig
alvor.
Da jeg visste at møtet mellem brødrene var det
stående samtaleemne hele øen over, kommentert i
stor ophisselse av hele det sukkerdyrkende samfund,
bad jeg ham si mig hvordan jeg egentlig kunde være
å dadle.
«Ender det nå til syvende og sist med en forsoning,
så har jo jeg vært den fattige årsak,» forklarte jeg,
«forstår De ikke det ? Og sett med bra folks øine .. .»
«Naturligvis,» avbrøt han, «var man først kvitt
pikebarnet, vilde det selvsagt være lettere —.» Og
dermed gav den inkonsekvente skapning mig plutse-
lig et puff i maven. «Gamle synder,» ropte han
muntert, «hvad bryr De Dem om hvad bra folk
mener! Men ta i hvert fall bedre vare på Deres rykte
kjære venn. En mann som Jacobus har ikke noe
å miste.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
