Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollvattnet, af — th —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
TROLLVATTNET
nor. De trädde nästan aldrig på den grönskande
jorden, deras hy brändes aldrig af solens strålar.
Guldprydda sutto de i berget, och den öfre verldens
fägring, som icke mötte deras ögon, nådde endast någon
gång såsom en sägen deras öron.
Bland bergens innebyggare gafs det knappast
någon rikare och mera ansedd än den gamle Alvalde.
Han var icke endast rik på gods, han egde äfven tio
hoppfulle unga söner och en dotter, den vänaste i
jättars gårdar. Hans hustru var död, men hans gamla
moder förestod hans hus. Då hon var ett barn, hade
strider mellan gudar och resår börjat. Ofta om
aftnarne, medan Alvalde drack sitt starka mjöd eller
samtalade med männen af sin stam, förtäljde den gamla
farmodern för de lyssnande unge om den »stora
ofreden» — gudarnes och jättarnes kamp — och de
senares mandomsrön; men framför alt mälte den gamla
om de under man skådade i den öfre verlden, den
strålande solen, de gröna träden, de doftande
blomstren. Sonsönerna åhörde henne med stirrande ögon
och vidöppen mun.
Kunde det väl vara sant det, som den gamla
farmodern förtäljde? De tviflade derpå, ty ungdomen
tviflar så lätt på det, som ligger utom gränsen för dess
erfarenhet. Gröna skogar? Grönt? Förstå det ordet
hvem som vill! Ingenting var grönt i berget. Jo,
farmodern visade dem en stor smaragd, som hon hade i
ett bröstsmycke — ett kostbart dvärgasmide. Nå ja,
men solen, som glänste högre än guldet, och det
forsande vattnet, och de sjungande foglarne -— alt detta
Jiägrade i de unges sinnen, och de tänkte derpå om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
