Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR 22 1
Då han får sjunga ut med högan röst
Om sällheten, som spränga vill hans bröst.
I dag altså, den dag som såg er födas,
Skall hoppets knopp slå ut.
Alfhild (suckande).
Ack, nej förödas.
Edvard.
En lumpen fördom all vår lycka stör,
En fördom, som din far väl minst af alla
Ur grafven blott till skenlif borde kalla,
Jag är hvad han så länge var — aktör.
Gunnar.
På gamla dar man ofta fegt förglömmer
Alt skönt, alt ädelt, frisinnadt och stort,
För hvilket man som ung sin lifskraft tömmer.
Fanny.
Det är att bygga babelstorn af — kort.
Edvard.
Så ryttarn i sin cirkus också drömmer,
Han tror sig ila framåt, som han bort,’
Men hinner målet — vid sin ingångsport.
Alfhild (skälmskt).
Om pappa gjorde sä, då — eller hur —
Vi finge jubla: »ön revient toujours».
Gunnar.
Han, Axel Wapensköld, som stred så modigt
Just med sin far om scenens höga vigt,
Fanny.
Han öfverkorsar sjelf sin hjeltedikt,
Och gisslar sitt förflutna lif helt blodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
