Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR
22 1
Edvard.
Hans konstnärsbana var så blomsterströdd;
Hur kan han glömma sina rika minnen?
Fanny.
Hans forna lustgård honom tycks förödd,
Nu för naturen öppnas blott hans sinnen,
Dernäst hans kärlek gamla böcker gäller,
Han helsar titelbladet med en kyss,
Och likt ett barn, som börjat skolan nyss,
Han suger visdom, liksom karameller.
Ja, Göthe, Schiller, Shakespeare, Walter Scott
Och Dante, Bellman eller Thiers’ historia,
Tegnér, Franzén och Geijer, ja, alt godt,
Alt nytt och gammalt, som har namn med gloria,
Det slukas med en glupande aptit.
Alfhild.
Men allt, som rör teatrarne, med flit
Han tyckes undfly, som det vore pesten,
Men läser tidningarnas gnabb för resten,
Fanny.
Och prisar himlen för sin sälla lott,
Att här få lefva på den sköna kusten,
En tröttad kämpe, som fått nog af dusten,
Och nu vill njuta hvilans sötma blott.
Alfhild.
Här ha vi lefvat nu ett dussin år,
Från stora verldens larm och buller skilda.
Fanny.
Som måsar vilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
