Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR 22 1
Gunnar.
Och som dufvor milda!
Fanny (suckar).
Här få vi bo tils vi få gråa hår.
Alfhild (suckande).
Vår moder — ack, hon var vår lärarinna.
Edvard.
Det märk’s nog, att hon var en utmärkt qvinna.
Alfhild.
Näst Gud — hon bjöd oss älska ömt vår far,
Och dömma mildt den gamles egenheter,
Hans hat till stadslif och dess små förtreter.
Fanny.
Vi visste aldrig hvad teater var,
Förrn vi hos tant Gustava lärde känna
Det ädla nöje, vi ej fattat förr.
Nil är den öppnad paradisets dörr!
Jag fått en längtan, som kan mig förbränna*
Jag vet ej mer, hur det med mig är fatt,
Det är en dröm ur »Tusen och en natt».
Alfhild.
Ack stackars pappa han, som icke anar,
Hur molnen tjockna kring hans aftonsol;
Fanny.
Jag sjunker genom jorden, om han spanar
Den hemlighet vi dolt altse’n i fjol,
Att vi ha spelat med vid brunnsspektaklet.
Edvard.
Der Fanny var miraklet ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
