Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
259
Rollén.
För hennes stundande konstnärsidrotter!
Fanny (blygt).
Ack nej, de sväfva ännu i det blå.
Gubben Wapensköld.
(som stått en stund försänkt i tankar).
Dock —*än en gång jag nästan skulle vilja
Beträda scejiens minnesrika tilja.
Jag har ej tackat, aldrig sagt farväl
Till dem, som ammat upp min konstnärssjäl,
Till den välvilliga publiken,
Till den humana konstkritiken.
Fanny.
Hvad skulle du då säga ungefär?
Gubben.
Helt enkelt ungefär så här:
(vändande sig till omgifningen på scenen)
För er, mitt herrskap, har jag stått examen!
Jag tar nu gamle vännen Jo. Jo:s hand,
Går fram till rampens ödesdigra rand,
Och träder litet utom tafvelramen.
(går några steg nedåt scenen)
Mitt herrskap tack, ja tack för alla stunder,
Som nu bli rosor i mitt minnes lunder,
För hvarje ljuft bevis på sympati,
Hvarmed ni stackars konstnärn inspirerat,
Då ängslan honom allarmerat;
För hvarje suck och hvarje flygtigt spår
Utaf den perltribut han högst har skattat —
En liten varm förstulen tår,
Som fallit på den mun, som nyss har skrattat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
