Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
PÅ GAMLA DAGAR
Tack för hvar gång som ni med hjertat fattat
Hans hjertas andemening, fast i orden
Af brist på snille stundom gåta vorden.
Jag lägger af mig skådespelarns skrud,
Den kanske aldrig jag som värdig burit,
Och återvänder till min ungdomsbrud,
Till dikten, som jag evig trohet svurit.
Dock, om — som förr — hon stöter mig tillbaka,
Så mins jag hennes bud: »arbeta, vaka!»
Och så kanhända ännu någon gång
Jag helsar på -— i drama eller sång.
Men skådespelarn säger nu farväl;
För evigt? — ack, hvem känner det förvisst ?
Blott Han som stakar banan först och sist,
Men säkert dock ett långt, ett tungt farväl,
En orgelton, som länge, länge darrar,
Och som till vemodstårar narrar
Alt, som kan gråta i hans varma själ.
(gar några steg tillbaka)
Jag går tillbaka i min sluttablå!
(med en blick mot ridan)
Och nu, fall ned, du gamle vän,
Som borde fallit längesen,
Mitt skådespelarlifs ridå!
Ridån faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
