Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granstubbens saga, af Richard Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Granstubbens saga,
berättad af Richard Gustafsson.
an hade en gång varit ett stort och präktigt träd,
^ ett af de högsta i skogen, men det var
längese-^ dan och nu återstod blott en splittrad och murken
1 stubbe, med nätt och jemt så mycket lif, att han
hade minnet qvar af det förflutna och kunde tänka på
hvad som komma skulle.
Sorgen öfver att så småningom försvinna och blifva
till intet hade så djupt grämt den gamle stubben, att
han i förtid blifvit murken ända ned i roten och kunde
hvarje dag vänta att den sista lifsgnistan skulle slockna.
Och detta kändes så mycket bittrare derför att den
sköna våren nyss hade kommit åter och lockade
naturen till nytt lif derinne i skogen. Rundtomkring den
gamle stubben började allt att grönska och knoppas i
i det varma solskenet, ja, sjelfva stubben glömde några
ögonblick sin sorg och drömde att det var som
fordom, då han stolt och full af lefnadslust reste sig högt
i rymden. Trasten kom, liksom förr, och satte sig
högst i toppen för att sjunga om kärlek och lifvets
glädje, och fjerran från hördes klingande svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
