Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En natt vid hafsstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Lefve vår kapten! ropade några.
– Ned med Ruys! Ned med Holländaren, skreko
andra, och besättningen skockade sig omkring kaptenen,
för att frambära sina klagomål öfver den fångenskap de
måst uthärda.
– Är det er egen befallning, kapten, eller är det
Holländarens påhitt, att vi ej få gå i land? frågade en
å de öfriges vägnar.
– Öfvertygen er nu! Öfvertygen er! sade Ruys och
vandrade med händerna i byxfickorna mellan de rusige
fribytarne, som betraktade honom med hotande blickar.
– Befallningen förskrifver sig från mig, sade kaptenen
lugnt. – Tron I, karlar, att Ruys skulle våga pådikta
mig en order? Emellertid är fångenskapen snart slut.
Vid daggryningen hissa vi segel och gå till Stockholm.
– Hurra! skrålade hopen till svar på detta löfte.
– Och nu, Ruys, skall du se till, att manskapet
får en glad natt, fortfor fribytarehöfdingen. – Hvad är
det för vin, det där? Hit med en bägare!
Man skyndade att efterkomma befallningen. Kaptenen
läppjade på bägarens innehåll och slungade honom
i hafvet.
– Vi hafva bättre vin ombord, sade han och gaf
Ruys en vink. – Upp med det bästa fatet och rulla det
där i sjön!
Detta var en befallning, som fribytarne tyckte om.
Medan några följde Ruys ned i lastrummet för att efter
hans anvisning hämta det prisade fatet, förenade sig andra
om att lyfta det redan profvade öfver bastingeringen och
vräka det i hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
