Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En natt vid hafsstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kapten, sade han, – jag känner en aning, att
vår bana snart är ändad. En sådan gärning som denna
nedkallar Ödets makter öfver oss.
- Redan samvetsagg? inföll kaptenen i skarp hviskande ton,
som i Ruys’ öron lät som en hotfull varning.
– Nej, sade Ruys. – Jag skrifver detta på ert
eget syndaregister.
– Gör det! Hvad vi gjort, var nödvändigt. Karlarne
hade lärt känna mitt verkliga namn och min samhällsställning ...
huru, är mig ännu en gåta. Jag ville ej bero af en mängd lösgläfsta
skurkars ovarsamhet, vinstbegär eller samvetsagg ... Kom!
– Än ett ord, kapten! sade Ruys och steg upp.
– För tvenne dagar sedan seglade ett fartyg här förbi
i nordlig riktning. Dess kurs var sannolikt ställd på
Stockholm. Jag igenkände det, så visst som jag känner
er. Det är samma fartyg, som så ofta följt oss på hafvet och
injagat hos vårt manskap vidskeplig rädsla. Det
bär vår olycka ombord.
– Bah! Du har drömt, sade kaptenen otåligt. – Låt
oss gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
